// du läser just nu...

Betyg 4, Relationsroman, Vanlig roman

Revolutionary road av Richard Yates

Värdigt en klassiker av rang inleds Revolutionary road av Richard Yates med ett förord, skrivet av ingen mindre än Richard Ford. Jag börjar glatt med att läsa förordet för det som står först i en bok skall per definition även läsas först. Inser raskt att jag är fel ute. Detta förord tycks inte vara tänkt så. Vem vill läsa en summering av handlingen precis innan man ska läsa själva texten? Inte jag i alla fall. Så jag slutade läsa direkt och gick istället till själva texten.

Det finns redan mycket skrivet om denna roman, fina analyser som pekar på samhällskritik av 1950-talets USA. Så kanske det också är men för mig var nog relationerna mellan människor och allmängiltigheten det som slog mig hårdast.

De sitter där, April och Frank, i sitt tråkiga förortsliv. De är som par är mest. Han har ett tråkigt jobb på kontor och hon är hemmafru i ett förskräckligt brackigt villaområde. De har två barn, där det första var en olyckshändelse och sen var det bara att fortsätta. Båda blundar de för att det här äktenskapet nog inte var vad de drömde om, men att de råkade säga saker som den andra ville höra, saker som ”Jag älskar dig” och ”Du är den mest intressanta människa jag någonsin träffat”, och sen var de liksom bara fast.

De sitter alltså där i sitt tråkiga liv och grämer sig lite. För April skulle ju bli skådespelerska och Frank som är så smart och beläst skulle ju bli något helt annat än en sketen kontorist. Och för att försöka att inte skjunka djupare bibehåller de distansen till människorna omkring sig genom att peka på deras dumhet. Men det dröjer inte länge innan den egna fasaden börjar krackelera.

Det är en mycket bra bok det här och jag fascineras mest av beskrivningarna av April och Franks relation. De ständiga uppslitande grälen får mig att tänka på Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk som jag ändå tycker att fångar de små signalerna och reaktionerna bättre. Antagligen beror det på två saker: att Yates faktiskt inte fokuserat på de små signalerna medvetet och att det trots allt är kulturella skillnader som gör att jag därmed har lättare att ta till mig och se verkligheten i Zweigbergks gräl än hos Yates. Jag har ju liksom aldrig befunnit mig i en amerikansk familj som grälar, så jag kan inte känna igen mig.

Tempot är lågt, handlingen beskrivs lätt på några få rader, men det är egentligen inte handlingen som är i fokus. Utan språket och blicken inåt. Det självrannsakande. Eller ibland personernas brist på densamma. Jag kan inte annat än rekommendera den.

Nu ska jag däremot läsa färdigt förordet.

335 sidor
Utgivningsår USA: 1961
Utgivningsår Sverige: 2008
Originaltitel: Revolutionary road
Översättning: Kerstin Gutafsson

Åsikter

9 kommentarer på “Revolutionary road av Richard Yates”

  1. Gillar att det är “galningen” som får stå för sanningsägandet! Tyckte också om boken, men jag önskar att jag läst den innan filmen.

    Posted by Lilla O | 6 May, 2009, 19:48
  2. Intressant att göra en jämförelse med “Ur vulkanens mun”.

    Posted by Bokmania | 6 May, 2009, 19:52
  3. Lilla O! Hur menar du då? Nu blir jag otroligt nyfiken.

    Posted by boktoka | 6 May, 2009, 21:17
  4. “Galningen” diggar jag också skarpt! Däremot är hans karaktär en av de sakerna som känns mest daterade i boken. /Therese

    Posted by Holly Hock | 7 May, 2009, 07:22
  5. Herregud hur seg får man vara!? Nu förstår jag vilken galning ni menar. Jo Lilla O då håller jag med att det är snyggt (och kanske även klassiskt) att just den sinnessjuke får säga sanningen. Eller så säger han det som alla tänker.

    Therese – varför är just han daterad? För att han inte skulle klassas som galen idag?

    Posted by boktoka | 7 May, 2009, 13:49
  6. Hm, då kanske jag ska ta och läsa den här också… Har funderat på den men inte kommit mig för. Var lite rädd för att den bara skulle vara deprimerande. Men nu känns den som ett säkert kort – jag litar helt på dig :)

    Posted by Calliope | 9 May, 2009, 09:27
  7. Jag tycker han känns väldigt “Gökboet”. Riktigt så illa är det väl inte idag längre? Inbillar jag mig iallafall… /Therese

    Posted by Holly Hock | 11 May, 2009, 14:20
  8. [...] för- och efterord måste vara skrivna och placerade med eftertanke. När jag läste Richard Yates Revolutionary Road fanns ett förord som jag min vana trogen började läsa. Strax insåg jag att detta var ett förord [...]

    Posted by Boktoka | Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector | 23 August, 2009, 21:36
  9. [...] stil och respekt för sin hustru. Och i den beskrivningen så påminner det hela mig så mycket om Revolutionary Road av Richard [...]

    Posted by Boktoka | Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro | 12 June, 2010, 14:53

Skriv en kommentar