// du läser just nu...

Betyg 4, Deckare, Mysrys

Skumtimmen av Johan Theorin

Det känns som att jag just nu har en period då jag läser böcker som jag är typ sist i Sverige med att läsa. Nu senast alltså Skumtimmen av Johan Theorin, som stått i hyllan (boken alltså – inte Johan) allt sedan den kom ut och som jag har längtat efter att läsa i två år. Ska det vara så svårt att komma till skott? Ja, det verkar inte bättre.

Skumtimmen utspelar sig, som ni säkert redan vet, på Öland. En synnerligen dimmig kväll på 1970-talet försvann sex-åriga Jens ut i dimman på Alvaret, och återfanns aldrig. Varken i livet eller död. Hans mor Julia ser honom sedan dess i varje barn, tonåring och så småningom ung man hon möter. En ångest och ständig sorg att hela tiden söka sin sons ansikte i på främlingars kroppar.

Så ringer Julias far från Öland. Han vill att hon kommer ner till honom. Han har fått nämligen fått en försändelse med posten, som innehåller en barnsandal, som skulle kunna vara den ena av det par sandaler han hade på sig dagen då han försvann.

Uttrycket skumtimmen är ett namn på den tid på dagen då det skymmer, då dimman kommer smygande och man sätter sig ner tillsammans och berättar historier från förr och fantasi. Och det snygga i romanen är att både försvinnandet som lösningen till gåtan finns i skumtimmen. Försvinnandet i den tidiga kvällens dimma, och ledtrådarna i den kollektiva kunskap som man delade med sig av vid berättelserna i skumtimmen.

Vissa jag pratat med om boken har tyckt att det varit för mycket övernaturligt i den. Jag kunde gott tänkt mig lite mer. Det var väl egentligen bara vid ett tillfälle som det hettade till lite och blev riktigt riktigt spännande och då var det också lite övernaturligt. Annars var det en ganska lugn och småputtrig bok. Ledtråd läggs till ledtråd och nog händer det saker alltid, men det blir aldrig outhärdligt spännande eller läskigt, och det tycker jag är ganska skönt.

Däremot har jag hört att nästa bok, Nattfåk, ska ha mer övernaturligt i sig och det ser jag fram emot. Men inte bara för spökerier förstås, utan för att jag tycker att Skumtimmen var en osedvanligt lyckad debut och att Nattfåk då förhoppningsvis är ännu bättre. Kanske ska jag ta mig an Nattfåk redan i sommar. Hur som helst är det något jag verkligen ser fram emot. Och Skumtimmen får mina varmaste rekommendationer. Om du inte redan läst den – gör det.

397 sidor
Utgivningsår: 2007

Åsikter

5 kommentarer på “Skumtimmen av Johan Theorin”

  1. Då är det nog jag som är sist… Nattfåk står i hyllan dock, men Skumtimmen har jag inte ens köpt. Läste dock ut Låt den rätte komma in igår, den var jag väl också typ sist med…

    Posted by Lilla O | 21 May, 2009, 16:24
  2. Ibland kanske det inte gör något att spara på godbitarna…

    Jag tror inte att man behöver läsa Skumtimmen först, så kör du på Nattfåk direkt.

    Så kan vi vara sist tillsammans du och jag, Lilla O…

    Posted by boktoka | 22 May, 2009, 00:02
  3. Jag gillade den också. Väldigt flytande i språket och smidigt lättläst om jag minns rätt.

    Posted by Kristin | 22 May, 2009, 08:04
  4. [...] utspelar sig precis som Theorins första bok Skumtimmen på Öland, och handlar om en familj som köpt en gammal fyrvaktarbostad och flyttar ner från [...]

    Posted by Boktoka | Nattfåk av Johan Theorin | 2 January, 2010, 13:42
  5. …nu är det juli 2014 – och jag läste ut Skumtimmen för en vecka sen… Tror jag blev lite mera sist… :-o

    Posted by Noons | 8 July, 2014, 19:45

Skriv en kommentar