Betyg 3, Camping, Fakta, Självbiografiskt

Campingland av Josefin Olevik

En berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik

Det första som slår mig när Campingland av Josefin Olevik dimper ner i brevlådan är det hiskeligt fula omslaget. Det är så grällt, tacky och jag vet inte vad, att jag först bara lägger bort boken. Sen tänker jag att en liten stund kan jag ju läsa, och snart börjar jag tycka att omslaget är ovanligt passande.

Att läsa en bok om camping och husvagnssemester ligger antagligen nästan så långt bort från mitt normala läsande att det är konstigt att jag överhuvudtaget har läst den här boken. Jag som tycker det är skönt med dåligt väder för då är det okej att bara vara inomhus. Jag som får ångest bara av att tänka på att paddla kajak eller tälta. Det ingår helt enkelt inte i min uppfattning om hur man har det lugn, trevligt och mysigt.

Att campa ingår inte heller i Josefin Oleviks uppfattning om hur man har det trevligt på sin semester. Hon är nämligen en tjej som gärna klättrar sig svettig och blodig i vild natur och lagar sin mat på triangakök. I nyfikenhet och oförstående inför campingkulturen kan Josefin och jag ändå finna en hyfsat gemensam utgångspunkt.

Josefins projekt är att prova att leva campingkulturen under en sommar. Hon hyr en stor, ful husbil som hon döper till Madeleine och reser runt i Sverige och iakttar, intervjuar och fotograferar.

Och jag vet inte om Josefin egentligen kom att förstå sig på campingkulturen men jag gör det verkligen inte. Jag ser på bilderna hon tagit och undrar hur i helvete man kan tycka att det där är mysigt. Eller varför man bygger upp ett i princip komplett hem i sitt förtält. Varför är man då inte lika gärna hemma?

Men om jag ska sluta recensera campinglivet (genom Oleviks ögon) och istället fokusera på boken så är min första och största invändning hur man har tänkt med den här boken egentligen. Jag förstår att Olevik ville göra den, och jag tycker att hon gjort ett bra jobb. Hon lever verkligen camping och skildrar människor, platser och beteenden med närhet och värme, förutom när någon yttrar sig homofobiskt eller rasistiskt. Då fräser hon lite i tysthet men låter det sen bero, för i campingland går man inte i konflikt om sånt. Man vet aldrig om homofoben i husvagnen bredvid, är just den person som hon behöver hjälp av dagen efter när hela husbilen blir strömförande.

Så att Olevik ville och fick skriva boken är självklart. Men sen då? Vem ska läsa den och varför? Jag kan tycka att skildringen av camparna inte är helt snäll men utan att vara öppet elak. (Eller är det mina egna fula von oben-värderingar som slår till?) Vill camparna läsa detta utifrånreportage i campingland? Varför skulle de göra det? Och är de som inte är intresserade av camping nyfikna nog för att köpa och läsa en hel bok om det? Jag är skeptisk.

Men om man ändå läser den, så är boken ganska bra. Enkelt och snabbt språk, inga konstigheter, och omslaget är precis så folkligt och grällt som jag upplever människorna i boken. Perfekt match med andra ord.

219 sidor
Utgivningsår: 2009

Josefin Oleviks hemsida

Alfabeta

© 2009 Boktoka.