// du läser just nu...

Betyg 4, Läsecirkel, Religion

Om Gud av Jonas Gardell

Åkte tunnelbana och stormläste i Jonas Gardells Om Gud inför läsecirkeln. Kom då på mig själv med att fundera över vad folk eventuellt tänkte om mig när jag läste just denna bok. Tänkte de att där sitter en kristen tjej, eller där sitter en tjej som är nyfiken av sig? Vad hade de tänkt om de vetat om att Inte längre nunna av Helene Hägglund låg i väskan, precis återlämnad av en vän? Jag kom fram till att det inte spelar någon roll vad de tror och tänker, men det faktum att jag funderar över detta är intressant. Likaså är det intressant att en av tjejerna i läsecirkeln endast läste boken hemma, eftersom hon inte ville bli sedd med denna bok på tunnelbanan. Varför är det så farligt att kanske bli sedd som kristen? frågar jag mig. Varför känner jag ett behov av att här på boktoka, efter att ha recenserat några böcker med kristen anknytning, förklara att jag inte är troende?

Väldigt intressant tycker jag också att Gardells bok är. Här gick åsikterna kraftigt isär i min bokcirkel men jag tänker endast redogöra för mina tankar och tyckanden. Gardell har genom närläsning av bibeln och genom att ta del av forskares texter, skapat en bild av vad gud egentligen är. Eller rättare sagt så visar han på alla olika varianter av gud. Att det vi kallar gud är en sammanblandning av en mängd olika antika gudar. Att det är därför som det kan vara så svårt att få ihop de olika bilderna av gud.

Och i princip är det väl det han gör. Ur olika aspekter och med olika fokus. Ibland blir det lite långrandigt och känns som samma samma. Ibland känns det som att någon aspekt saknas. Ibland känns det som att Gardell inte ser helt klart på grund av sin tro. Ofta känner jag mig okunnig och väldigt glad att jag läser den här boken, eftersom jag antagligen aldrig tagit mig igenom varken bibeln eller forskarnas texter på egen hand. Här får jag en hyfsat smidig och lättläst sammanfattning och det gillar jag.

Om man däremot väntar sig mycket av Gardell i texten så blir man nog besviken. Detta är en bok om gud, inte om Gardell. Ibland kommer Gardell fram och det är ett ganska trevligt avbräck mot bibelstudiet, men vid något tillfälle tycker jag att Gardell ställer sig i vägen för texten, och att han gott kunde hålla sig till att vara författare.

Jag är glad att jag var tvungen att läsa denna bok, genom läsecirkelns försorg. Annars är risken att jag inte läst denna heller. Nu går jag något visare gatorna fram, men funderar fortfarande på det där obehaget att kanske uppfattas som kristen. Fånigt på det hela taget. Och väldigt intressant.

284 sidor
Utgivningsår: 2003

Andra om samma: Karin på Pocketblogg,

Åsikter

10 kommentarer på “Om Gud av Jonas Gardell”

  1. Ja, jag är precis likadan! om jag någon gång har läst en bok som på ngt sätt behandlar religion (händer väldigt sällan eftersom jag tycker det är jobbigt att ens LÄSA texter skrivna av troende och som behandlar just det ämnet) så är jag livrädd att någon ska tro att jag tror på gud. men det måste väl vara för att man

    1. verkligen inte tror på gud, och det är ungefär som att man inte vill att någon ska tro att man är moderat om man är sosse eftersom man inte kan förlika sig med vissa värderingar och åsikter

    2. bryr sig för mkt om vad andra tycker och förknippar tro med negativa saker (för det erkänner jag att jag gör).

    Eller?
    Men visst borde man se bortom det och strunta fullkomligt i vad folk tror om en eller ej (det får mig att tänka på en kompis till mig som tycker det är pinsamt att köpa toapapper för att hon är rädd att kassörskan ska tro att hon bara ska hem och.. ja, gå på toa! så hon måste alltid köpa annat också). Knäppt men väldigt intressant.

    Posted by Jessica (ord och inga visor) | 14 June, 2009, 18:47
  2. ps. sorry för sjukt lång kommentar men det var ett intressant ämne!

    Posted by Jessica (ord och inga visor) | 14 June, 2009, 18:49
  3. Du är varmt välkommen med långa kommentarer!

    Men visst är det lustigt att man håller på så här?

    Apropå din politiska parallell. Skulle det vara lika jobbigt alltså att läsa Göran Perssons memoarer offentligt om man var moderat? Ja kanske. Är det så att vissa typer av böcker antas säga något om oss som personer, och att det känns jobbigt när denna koppling inte stämmer?

    Funderar vidare.

    Posted by boktoka | 14 June, 2009, 19:30
  4. Ja, det är väldigt lustigt att man håller på så! jag menar, jag har ju gärna på mig färgen rosa och mitt blonda hår utsläppt plus stora smycken, även om jag inte är någon “bimbo” och även om färgen svart överväger min garderob med flera hästlängder. Men i det avseendet struntar jag i vad folk tror.
    Nja, samtidigt är det skillnad att läsa memoarer offentligt, jag skulle till exempel kunna läsa en bok om hitler eller stalin offentligt utan att tänka att någon skulle tro att jag sympatiserade med dessa män. Varför är det så, för det är ju ologiskt egentligen?! att man skäms för att läsa om religion men inte om stalin? Kanske för att det faktiskt FINNS så många som är troende men (förhoppningsvis) inte så många som kan skriva under på det ovan nämnda diktatorer stod för.
    Funderar också vidare!

    Posted by Jessica (ord och inga visor) | 15 June, 2009, 18:53
  5. Jag håller inte med! Tycker inte att det är ett dugg jobbigt att läsa böcker om religion, eller politiska böcker för den delen, offentligt. Och jag drar inga speciella slutsatser, som att någon är kristen eller troende för att vederbörande sitter och läser en av Narnia-böckerna, bibeln eller någon av Jonas Gardells böcker Om Gud eller Om Jesus. Inte heller lägger jag någon politisk färg på någon för att personen i fråga läser till exempel en politisk biografi. Jag skulle inte ens tro att att en läsare av “Mein Kampf” är nazist. DÄREMOT skulle jag aldrig aldrig aldrig läsa något som jag anser vara skräplitteratur (till exempel Dan Brown för att dra till med nåt som många gillar, men som jag finner plågsamt) offentligt. Och det är väl lika fånigt det…

    Posted by Catrin Rising | 15 June, 2009, 20:35
  6. Ja jag har oxå påbörjat boken “om Gud” men som jag ser det så är det ett mischmasch av ideer som gardell har kokat ihop till en egenhändig snickrad tro på vem Gud är. Det saknas totalt teologiska förklaringar till Guds handlande samtidigt som han har köpt en liberal historeskrivning rakt av. Så var det och så är det som om någon av oss kan gå tillbaka och veta exakt hur saker förhöll sig. Resultatet blir en bild av Gud som är så oerhört långt från den bild Bibeln målar upp av Gud att det bara blir sorgligt i slutändan.

    Posted by Dante | 16 June, 2009, 06:43
  7. @Catrin: Lustigt det där eller hur? Jag läser utan att blinka Brown på tunnelbanan, och tycker kanske inte att det är jobbigt att läsa Gardell offentligt, men jag funderar på vad folk kan tänkas tänka.

    @Dante: Att tolka antika texter är väl så problematiskt det kan bli i sig. Vad jag saknade i boken var reflektioner kring varför man i efterhand tillskrev Gud ageranden som var motsägelsefulla. Varför man valde att säga att den egna guden straffade, istället för att lägga skulden på någon annan.

    Kanske skulle jag ta och läsa någon annan textkritisk bok om bibeln. Några förslag?

    Posted by boktoka | 16 June, 2009, 07:51
  8. Jonas, tack för Din bok om Gud, tack för Ditt ställningstagande. Hoppas att denna unika bok blir tvingande littratur för all religös utbildning!
    Bengt

    Posted by Bengt Eller | 16 June, 2009, 16:44
  9. Jag skulle tro att de flesta som läser den boken inte är kristna.

    I påskas såg jag en stor dagstidningsannons, i Metro tror jag. Ulf Ekman gästade någon stockholmskyrka, och predikade på temat “Gardells Gud vs. Bibelns Gud”.

    Posted by kontakt | 18 June, 2009, 01:47
  10. @kontakt: Jag såg också den annonsen och blev ganska sugen på att gå och lyssna, men kom mig inte iväg förstås. Lite synd så här efteråt.

    Posted by boktoka | 18 June, 2009, 07:55

Skriv en kommentar