Betyg 3, Ovanlig roman

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

En av höstens stora bloggsnackisar var onekligen Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Inspirerad och försäkrad av alla de blogginlägg som beskrev boken som feel good och mysroman gjorde jag slag i saken och köpte boken till min mamma i julklapp. Självklart med förhoppningen att hon skulle tycka om den, och att jag skulle få låna den. Det fick jag så småningom och ett halvår efter alla andra kommer här mitt utlåtande. (Fast jag såg en kvinna på tunnelbanan som också läste den, så helt sist är jag inte om det nu skulle spela någon roll.)

Bokens form är brevroman, med ett kortare avbrott för lite anteckningar och spridda telegram, och brevens huvudperson är författaren Juliet. Tiden är 1946 när Juliet får ett brev från Guernsey. Brevet är från en man som i sina händer fått en bok som tidigare ägts av Juliet, och han frågar henne om hon vet om denne författare skrivit något mer och om det månne finns någon biografi. Han berättar också om ett litterärt sällskap på ön som utvecklats under kriget och som han är med i.

Detta litterära sällskap intresserar Juliet väldigt och snart är hon i full brevväxling med flera av dess medlemmar. Vi får också läsa brev till och från ett gäng andra personer som Juliets väninna Sophie, Sophies bror och tillika Juliets förläggare Sidney, och så Mark förstås, Juliets idoge och charmige uppvaktare.

Brevväxlingarna med öborna utvecklas snart till vänskap och innan Juliet vet ordet av har hon trotsat Mark och rest till Guernsey, för att se om hon där kan finna inspiration till sin nästa roman.

Jaha. Nog var det väl lite charmigt och med en underliggande svärta i form av andra världskrigets härjningar med människorna. Men riktigt ända in i hjärtat bar det inte. Jag hade problem med namnen och personerna, något som jag gissar beror dels på att vissa namn var svårtydda när det gäller könstillhörigheten, men även på själva brevformen. Jag fick ju aldrig en berättarrösts hjälp att minnas personerna från gång till gång. Men ganska snart struntade jag i att jag inte visste om det var kvinnor eller män, eller vem som var vem, och läste bara på helt enkelt.

Så egentligen stannar jag nog här med ett jovars, det var väl puttrigt och mysigt. Men bestående intryck och olidligt spännande och oförutsägbart var det då rakt inte. Men en bra bok för en dag i hängmattan – absolut!

310 sidor
Utgivningsår Sverige: 2008
Utgivningsår original: 2008
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättning: Helena Ridelberg

© 2009 Boktoka.