Kanske är du som sagt fel målgrupp. Jag läste denna bok och de efterföljande två när jag var i 10-11-årsåldern. Och jag ÄLSKADE dem! De var mina absoluta favoriter och fick mig till och med att efter bok två (bok tre var då ännu inte utgiven) skriva till Maria Gripe, ett handskrivet brev där jag förklarade allt jag tyckte var bra med Lotten-böckerna och fråga om det skulle komma någon mer bok. Och det kom ju en bok till! Dessutom fick jag ett handskrivet svarsvykort från Maria Gripe! Det kortet satt länge inramat på min vägg och böckerna läste jag om flera gånger… Härligt med bokminnen!

Roligt att höra att du gillade böckerna om Lotten! Jag hoppades faktiskt på att någon skulle skriva just det och tycka att jag har fel.

Mysigt med vykortet också. Väldigt mysigt. Gulligt av henne att svara. Jag blir lite ledsen över att hon är borta och inte kan skriva fler böcker. Men funderar på en omläsning av Skuggserien, men är också lite rädd att bli besviken.

Skuggserien håller för omläsning! Absolut. Jag återvänder ofta till dem, och det som jag tyckte var så fascinerande och spännande när jag var 10-12 år (dvs de övernaturliga inslagen) de bryr jag mig inte alls så mycket om. Men det är så intressant att se hur Gripe arbetar med en så rik litterär tradition, så många anspelningar. En del är explicita (som Schiller, Schopenhauer (i Agnes Cecilia) eller Shakespeare (oj, vad mycket sch-), men andra saker mer underförstådda. Det finns en hel del sociala problem som åskådliggörs också, det glömmer man lätt.

Angående Tre trappor, och de två efterföljande böckerna, så var jag också för gammal (tyvärr) när de kom. Jag känner nog lite som du där, Boktoka, men det är härligt att höra Klaras åsikt, att hon verkligen uppskattade och älskade de här böckerna, för det jag önskar att jag hade kunnat känna så mycket för dem.

Vad gäller de tre böckerna, så gick ju Maria Gripes man Harald bort mellan bok två och tre. Det märks, tycker jag. Bok tre är så tydligt ett avslut, och den har mindre glädje och spiritualitet än de tidigare.

Men jag önskar också att hon hade fått leva några år till, och fått skriva lite till (men som jag förstått det var hon sjuk de sista åren, och kunde inte skriva).

Det finns en jättebra bok om hennes böcker och författarskap av Ying Toijer-Nilsson som heter Skuggornas förtrogna. Rekommenderas varmt!

Älskar långa kommentarer.

Vad gäller de explicita referenserna så känner jag mig fruktansvärt obildad, eftersom jag inte ens kan tänka mig vad dessa referenser skulle bestå av. Skäms på mig gamla litvetare! Så Vixxtoria – jag behöver nog preläsa lite kringlitteratur innan jag tar mig an Skuggserien igen. Läsanvisningar skulle vara på sin plats tror jag… Eller en läsecirkel special. Skulle du ha lust att vara med i en sån?

Skuggornas förtrogna ska jag kolla absolut kolla upp. Bibliotek eller antikvariat blir det eftersom den är slut hos förlaget.

Skönt att du gillar långa kommentarer (det är en specialitet jag har).

Man behöver inte alls läsa Gripes kringreferenser för att ha behållning av henne (här talar jag av erfarenhet). Men man kan kanske bli inspirerad att läsa något annat – t ex Dorian Grays porträtt efter att ha läst Skugg-gömman. Eller Schillers Don Carlos efter att ha läst … och de ljusa skuggorna i skogen. Annat ser man inte ens, som att t ex Räddaren i nöden var inspiration till Glastunneln.

Jag skulle nog kunna tänka mig att göra ett undantag mot mitt ickedeltagande i läscirklar för just Gripe. (Hon är en av få författare som skulle få mig till det.) Men det beror mest på att jag läser henne ofta och hela tiden, så det skulle liksom inte vara något åtagande (det är min invändning mot bokcirklar, själva diskuterandet skulle jag gärna delta i med liv och lust, men tanken på att behöva läsa ut en bok till ett visst datum ger mig kramp). Jag tänker gärna på saken, och det är inte omöjligt att jag säger ja.

Jag håller med om att Skuggserien håller för att läsa som vuxen. Det är en särdeles fantastisk värld att gå in i.
Det är helt makalöst hur hon lyckades att väva in en slags drömlik känsla i böckerna (eller också är det bara jag som kände mig som om jag satt och läste en drömvärld. Jag vet inte hur hon bar sig åt, det spelar ju egentligen ingen roll, men jag är imponerad fortfarande av stämningen i de där böckerna.)
Jag läste “Skuggornas förtrogna” parallellt med Skuggserien häromsistens (är det ett ord eller två?) och det var riktigt intressant, mycket av det jag läste i Skuggserien utvecklades ytterligare med kommentarerna i “Skuggornas förtrogna”.

Shirouz: På bokomslaget skrivs det Skugg-gömman, men där har man fördelen av att dela upp ordet på två rader. Det borde annars heta ’skuggömman’.

Åh, nu blir jag verkligen sugen på att läsa om skuggböckerna igen, särskilt när du påminner mig om hur givande det var när man läste Skuggornas förtrogna parallellt.

I stället för att läsa om Skuggböckerna inspirerades jag till ett långt (jag måste lära mig att använda delet mer) inlägg om namnen i Gripes böcker. Där finns också en länk till ett utdrag ur en Gripe-dokumentär, som lite, lite berör Skugg-böckerna, och dess uppkomst (bland annat var det just ordet ’skuggömma’ som fick henne att gå igång):

http://ombockersomjaghunnitlasa.blogg.se/2009/july/maja-stina-walter-du-vet-vem-hon-ar.html

[...] ungdomsbok som jag helt missade när jag var tonåring och i rätt ålder, men till skillnad från Tre trappor upp med hiss som jag läste härom sistens så känner jag mig inte för gammal för [...]