Betyg 5, Framtid, Science fiction

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

Semestervistelse på landet, eller barndomshemmet som det är för mig och mina systrar, inbjuder till att botanisera bland de böcker som står där sedan många år. Jag gör det väldigt sällan eftersom jag fått för mig att jag redan läst det av intresse som står där, men min yngsta syster tog sig en titt och hittade Fahrenheit 451 av Ray Bradbury som inte heller jag läst och kanske inte heller hade för avsikt att göra. Men så satt hon som fångad i två dagar och sa sen att hon ville prata med någon om slutet. Vad kan väl en biblioman till storasyster göra annat än att läsa boken?

Boken kom ut redan 1953, anses vara en klassiker och klassas som dystopi inom genren SF. Handlingen utspelar sig i en odefinierad framtid i en stad någonstans i USA. Montag arbetar som brandman, men efter att alla bostäder gjordes brandsäkra för länge sedan är brandmännens uppgift nu att bränna de böcker som man hittar gömda hemma hos folk. De allra flesta böcker är numera förbjudna eftersom det alltid fanns någon minoritet som kände sig kränkt av innehållet, eller så fick boken folk att fundera och därmed kanske inte vara lika lyckliga som om de inte varit tvungna att fundera. Resultatet är en befolkning som ständigt roas av TV-skärmar som täcker hela väggar och TV-program som har ett personligt tilltal och inte låter dig vara ifred så att du hinner tänka och kanske bli lite olycklig.

Men på en utryckning har inte de boende redan flytt sin kos, utan en kvinna stannar hos sina böcker och bränner upp sig själv tillsammans med sitt bibliotek. Det får Montag att börja fundera, och dessutom råkade hans händer få med sig en bok därifrån. Han är nyfiken på vad det är i böckerna som gör att kvinnan offrar sitt liv för dem. Och han öppnar boken, börjar läsa och förstår ingenting. Han inser att han måste hitta någon som kan berätta för honom hur han ska förstå texten och han minns en man han träffade på en parkbänk en gång för länge sedan.

Att under läsningen associera till artiklarna om de kränkta studenterna som gick i DN för något år sedan och till David Eberhards bok Ingen tar skit i de lättkränktas land är nästan oundvikligt. Och när jag läser Märtas kolumn i DN:s På stan 9 juli 2009 är det nästan så att jag sätter frukosten i halsen.

Vad jag är dålig på är att inse att jag inte ska ger [!] mig i kast med böcker som är alldeles för svåra för min otåliga Ipod-generationshjärna.

Då tänker jag att den där Bradbury nog har mer rätt i sin dystopi än jag egentligen vill inse. Snart är vi där i landet Fahrenheit 451, ett land där ingen längre vill tänka svåra tankar eller brottas med problem, där livet ska gå lätt lätt och människan är till för att underhållas. Ett land där kunniga kallas nördar, och specialistkunskap är något man skrattar åt. Hellre ska man ha koll på Rosings senaste utspel eller handlingen i samtliga TV-serier på samtliga kanaler.

Detta är den bästa dystopi jag läst och en riktigt bra bok. Alla borde läsa den, särskilt i en tid som vår.

143 sidor
Utgivningsår USA: 1953
Utgivningsår Sverige: 1958
Originaltitel: Fahrenheit 451
Översättning: Siv Nordin

Ps. Kolla in det fina gamla bibliotekskortet med hål! Boken skulle vara återlämnad senast 8 mars 1968. Jag hoppas innerligen att boken är friköpt eller ärendet preskriberat, annars blir det en diger böter och jag skulle inte ens veta vem det var som snott lånat den.

© 2009 Boktoka.