Betyg 3, Vanlig roman

Siljans konditori av Oscar Danielson

Siljans konditori är min barndoms konditori. Många somrar har jag tillbringat i Sunnanäng och ibland tog vi en tur in till Noret (=Leksand) och handlade och då kunde det hända att vi slank in en stund på Siljans. Ibland satt vi där och fikade men mer ofta köpte vi med oss något hem, där morfar och kanske mormor väntade. Så du förstår att jag var tvungen att köpa Siljans konditori av Oscar Danielson när jag såg den. Sen dröjde det innan jag läste den, men det brukar det å andra sidan göra.

Vad boken handlar om förstår jag egentligen inte. Det står [en kärleksroman] på framsidan men det känns som ”tell”. Jag menar att om det hade varit en kärleksroman hade det inte behövt stå att det var en kärleksroman, då hade det varit uppenbart när man läste boken. Som att skriva banan på en banan liksom. Jaja, jag vet att jag är kortsynt nu. Det står såklart för att den som inte läst boken ska förstå att det är en kärleksroman. Men om det inte är det då? Men jag släpper det där nu.

Ändå vet jag fortfarande inte vad boken egentligen handlar om. Det är lite från mormorns liv, från mammans liv förr och nu, pappans liv förr och nu, Rickards liv förr och nu, lite här lite där. Ingen direkt sammanhållen röd tråd eller tydlighet. Korta dikter, notiser och allsköns bråte. Jag blir inte klok på det.

Samtidigt ger texten mig en känsla av vemod över sånt som en gång gått fel, sånt som inte går att laga. Och även vemod över sånt som gått rätt och varit bra. Om man släpper det faktum att jag knappt fattade vad texten höll på med, så var det ganska trivsam läsning på det hela taget.

Två saker måste jag dock muttra lite över. Kanske har Oscar Danielson koppling till Leksand på samma vis som jag, eller kanske ännu troligare på samma vis som bokens huvudperson Rickard, dvs genom en ditflyttad mormor. Men i min familj kallades aldrig Leksand för stan. Det är ingen stan. Man sa Noret, som är det ursprungliga namnet på orten om jag förstått det rätt. Leksand är från början namnet på socknen, precis som Rättvik och Järvsö. Inte heller i Hälsingland säger man att man åker till stan. Åker man in till Järvsö åker man till byn. Åker man till Ljusdal åker man till köpingen. Stan är nog Stockholm det, åtminstone för mig.

Den andra saken är varför mormödrar som döttrarna vill förflytta till vårdhem, alltid måste dö som lösning på problemet. Jag förstår att det är en enkel lösning som är bäst för alla parter. Mormorn behöver inte flytta någonstans dit hon inte vill, och dottern slipper problemet med en mormor som är jobbig och bor kvar hemma. Men det är också just en enkel lösning. När får vi läsa om mormorn som blir tvångsförflyttad till hem och dör av sorg? Kanske inte så roligt, men mer realistiskt om man nu vill ha det.

Siljans konditori är en konstig liten bok, men ganska trevlig också. Läs om du har lust, den är tunn och avklarad på ett kick.

224 sidor
Utgivningsår: 2002

© 2009 Boktoka.