Betyg 3, Deckare

Hypnotisören av Lars Kepler

 Sällan har väl en bok haussats så mycket innan den knappt ens blivit antagen som Hypnotisören av Lars Kepler blev denna vår. Keplers deckare omtalades framför allt för två saker: att den snabbt såldes till utlandet och att Lars Kepler är en ännu en pseudonym utgiven på Albert Bonniers förlag (som redan har Tim Davys och Bo Balderson). Dessutom sades Hypnotisören vara exceptionellt bra.

Berättelsen har ett klassiskt deckarupplägg, med en brutal brottsplats där nästan en hel familj utplånats, en polis (tack och lov utan bekymmer varken med äktenskap, alkohol eller opera) och så en psykolog (som däremot har problem med äktenskap och läkemedelsmissbruk) som dras in i fallet mot sin vilja.

Brottet som inleder bokens rasande tempo, är synneligen brutalt och otäckt. En man hittas mördad på sin arbetsplats, knivhuggen och lemlästad. När man åker hem för att underrätta hans familj hittas hans fru och lilla dotter döda och den femtonårige sonen svårt knivhuggen men vid liv. Brottet tycks vara synnerligen kallblodigt och systematiskt och när man får reda på att det finns ytterligare ett barn i familjen, en äldre flicka som man inte vet var befinner sig, är man rädd att mördaren ska vara ute efter henne också och hitta henne innan polisen gör det.

För att kunna förhöra den femtonårige pojken och få ett signalement på mördaren, kallas en psykolog in som tidigare använt sig av hypnos som behandlingsform för svårt traumatiserade patienter. Tanken är att han under hypnos ska få pojken att berätta vad som hänt i huset och vem mördaren är. Det pojken kommer att berätta, hade varken polisen eller psykologen kunnat föreställa sig i sina vildaste fantasier. Och om de skulle vetat vad denna enda hypnos-session skulle dra igång hade de nog valt att låta bli tusen gånger om.

Två dagar tog det mig att läsa Hypnotisören. Det säger två saker av sig självt: den är lättläst och den är spännande. Mycket spännande till och med. Och liksom när jag blir fångad av en spännande bok kan jag inte säga så mycket om litterär kvalitet annat än att språket inte störde mig i alla fall. Jag upplevde det som funktionellt och friktionsfritt.

En annan sak som däremot störde mig var det som hände i romanen. Nu är det fiktion förvisso men ibland känns det som att någon måtta får det vara på orimligheterna. Ett visst mått av orimlighet kan jag ta, men de händelser och orsakssammanhang som beskrivs här är så otroliga att jag reagerar på det mitt i läsningen. På sätt och vis är det skönt, för detta skulle inte kunna ske i verkliga världen. Mycket kan ske, men inte allt detta, inte på samma gång och mot samma personer.

Men trots detta, eller kanske på grund av detta, var Hypnotisören en väldigt spännande deckare. Snabb och välskriven. Perfekt för semester och hängmatta när man har tid att låta sig uppslukas och förledas för en stund. Det är helt enkelt gott hantverk, kanske till och med dristar jag mig till att säga att det är huvudsakligen hantverk. Genialitet, originalitet och fingertoppskänsla saknas i mitt tycke i stort sett helt.

Frågar du mig vem som står bakom pseudonymen Lars Kepler så är min gissning en begåvad författare, alternativt två, som vanligtvis skriver “romaner” och är trött på att se Läckberg med likar sno storkovan och får för sig att det är lätt att skriva deckare, åker på en deckarkurs, alternativt lusläser alla deckare h*n kommer över och plockar sen in alla ingredienser de hittar. Och det blir för mycket, och det får mig att tänka på I döden dina män av Niklas Ekdal.

Det får mig också ofta att tänka på bloggaren Vixxtoria som har listat element i deckare som hon är obeskrivligt trött på. Jag tror att hon skulle finna många av dem i Hypnotisören.

Sammanfattningsvis kan man säga att Hypnotisören är som speedway. Det går snabbt och det är ruskigt spännande, men det är ganska fula bilar. Äh… konstig liknelse, men du kanske fattar hur jag menar?

572 sidor
Utgivningsår: 2009

Annat skrivet om Hypnotisören: DN recenserar före recensionsdag, likaså Kulturbloggen, Bokhora, GP, Calliope, Inte ett ruttet lingon,

Annat skrivet om pseudonymen Lars Kepler: Bokhora, Svensk Bokhandel, VF

© 2009 Boktoka.