Betyg 5, Mysrys, Sorgligt, Ungdom

Finding Violet Park av Jenny Valentine

Jag som annars är en sparare när det gäller författarskap jag gillar, bestämde mig efter att ha funnit Jenny Valentine härom veckan att det får vara slutsparat någon gång. Ibland måste man bara få ta guldkornen på rad. Så jag beställde genast hem Finding Violet Park som är Valentines debutroman och även hennes tredje bok Ant Colony (hennes andra bok är Broken Soup som jag läste härom veckan och älskade). Nu har jag slukat även Finding Violet Park.

Den här boken börjar inte riktigt lika starkt som Broken Soup men man kan lugnt säga att det tar sig. Berättarrösten tillhör Lucas som är 16 år och på väg hem en natt. Han är trött, behöver en taxi och går därmed in på ett taxikontor. När han kommer in dit fastnar hans blick på en konstig grej på en hylla. Är det en urna han ser? Och vad gör den i så fall på ett taxikontor? Svaret han får är att någon glömde den askfyllda urnan under en taxiresa för fem år sedan och att ingen ännu kommit för att hämta den.

Lucas kan inte släppa tanken på urnan och människan däri som är dumpad på en taxifirma. Han går tillbaka och får veta att det står Violet Park på urnan och ett födelse- och ett dödsdatum. Hon var en gammal kvinna när hon dog. Och hon dog samma år som Lucas pappa bara försvann. Och på något oförklarligt vis känner sig Lucas kopplad till denna okända Violet. Det känns som att hon kallar på honom, att hon vill honom något, men då måste han ju först rädda henne från den hemska plats där hon är.

På samma vis som Broken Soup handlar Finding Violet Park om sorg, kärlek och vänskap, men ur en pojkes perspektiv. Men kanske handlar den allra mest om ändlös saknad och vad det gör med en och ens inställning till livet. Och det är så fint att jag ibland får klump i halsen, ler eller skrattar högt. Det här är en vis bok med mycket kärlek i och jag är helt fast.

Och hon bjuder på små självklarheter som är briljanta, som den om Lucas sjuårige lillebror som tror att hissdörrarna ska slå igen på honom, så han tvekar för att gå in i hissen och då slår dörrarna så klart igen på honom när han väl går. Texten är full av såna små blommor som gör mig till en mycket lycklig läsare.

Det kan inte sägas annorlunda: Jenny Valentine är det bästa i ungdomsväg som jag läst på länge. Jag har läst mycket bra, men det här är strålande. Och jag blir alldeles gråtmild av lycka när jag tänker på det. Och lyckos er som har det kvar.

200 sidor
Utgivningsår: 2007
Amerikansk titel på samma bok: Me, the Missing, and the Dead

© 2009 Boktoka.