Betyg 4, Historiskt, Vanlig roman

Hon älskade av Helena Henschen

Jag tyckte mycket om Helena Henschens första och förra bok I skuggan av ett brott, där hon berättar om de von Sydowska morden som hennes mormors bror begick på sina närmaste släktingar för att sedan ta livet av sig själv. Detta kom att bli händelser som man inte talade om men som kom att prägla Helenas barndom mycket ändå. Hennes perspektiv var den efterlevandes som försökte förstå hur det som hände kunde ske, vad det var som drev mormoderns bror fram till det fruktansvärda dådet, och berättelsen blir en blandning av fakta, minnen och luckor som Henschen själv fyller i och tänker sig hur det kunnat vara. En mycket fruktsam och givande kombination om du frågar mig.

I Henschens andra roman Hon älskade vänder hon istället blicken mot sin farmor Signe. Signe verkar ha varit som farmödrar kan vara; en trygg kvinnogestalt som finns där och då och där barnbarnen först efter hennes död inser att de inte har den blekaste aning om vem hon egentligen var, vilket liv hon levde innan hon blev farmor. Och bakom farmorsytan finns en fascinerande kvinna, en kvinna som tål att berättas om.

Perspektivet och berättartekniken är densamma som i I skuggan av ett brott. Henschen minns, läser sina ledtrådar och fakta med mjuk blick och lägger till där det saknas, skapar dialoger där inga dialoger kan finnas, som mellan den vuxna Helena och den sedan länge döda Signe. Och jag tycker återigen att det är fruktbart och intressant. Den exakta sanningen är ointressant, tolkningen av den är desto mer givande.

Vi får följa Signe från liten flicka till ung kvinna i sitt första misslyckade äktenskap, till drivande i Fredrika Bremer-sällskapet, när hon tar emot judiska flyktingar från Tyskland och Norge i sitt hem och till hennes förälskelse och relation med den gifte hjärnforskaren Oskar.

Jag vill minnas att jag läste recensioner av Hon älskade där det stod att den inte var i klass med Henschens förra roman. Och det kan kanske vara sant. Å andra sidan tänker jag på att I skuggan av ett brott hade just ett brott att hänga upp berättelsen på, som skapade ett spänningsfält som inte kan motsvaras av ett personporträtt, hur intressant det än må vara. Jämförelsen är på så vis orättvis kan jag tycka. Kvinnokamp och solidaritet kan aldrig tävla med mord när det gäller att fånga intresse.

Jag har tidigare nämnt att jag tycker mycket om när berättelser rör sig i varandras periferi. Här nämns människor som också nämndes i Elin Lindqvists roman Facklan som handlar om Leon Larsson. Böckerna är olika och behandlar helt olika saker men beröringspunkterna finns och tillsammans ger böckerna än något tydligare bild än vad de gör var för sig. Säkerligen finns det många många fler som jag inte kommit över ännu.

Hon älskade är en varm roman med en önskan att förstå mer. Den önskan lyckas Henschen överföra även till mig och hon gör mig nyfiken och vetgirig. Kanske saknas brottets nerv i boken men om man lägger bort sådana förväntningar är det en synnerligen läsvärd bok om en tid som föregick och formade vår egen. Sådana böcker och insikter kan det aldrig finnas för mycket av.

293 sidor
Utgivningsår: 2008

Läs även vad Hermia tyckte om om Hon älskade och Bohemian Rhapsody vill veta mer.

© 2009 Boktoka.