Frostnätter är den sjätte boken om polisen Erlendur av Arnaldur Indridason som översätts till svenska. Jag skriver ”som översätts till svenska” eftersom jag blir lite osäker på hur det egentligen står till med översättningsfrekvensen. På baksidan står nämligen att detta är den åttonde boken om Erlendur och vad jag vet är det nummer sex som jag läser. Vad hände med de andra två kan man fråga sig.
Man kan också fråga sig vad som hände med kvalitén. När jag ser tillbaka på mina tidigare recensioner så var det fyror för de första tre böckerna. Sen följde en trea och en tvåa. Och det blir en tvåa på den här också.Vad händer!? undrar jag. Hur illa kan det bli?
Berättelsen inleds med att en kvinna hittas efter att hon begått självmord. Det är ett klassiskt fall och ingen polisutredning görs. Men kvinnans bästa väninna kan inte acceptera självmordet och kommer till polisen med en inspelning av när kvinnan gått till ett medium, en inspelning som hon tycker visar på att det inte kan handla om självmord. Och Erlendur kan förstås inte låta bli att rota lite.
Samtidigt kan Erlendur inte heller låta bli att rota lite i några gamla försvinnanden. Om du läst Indridason tidigare så känner du till Erlendurs förhållande till försvinnanden ganska väl gissar jag, och nu grottar han ner sig i ett par riktigt gamla fall.
Egentligen är plotten ganska bra. Men det är berättandet som verkligen inte håller måttet. Här berättas om folks olika reaktioner och personligheter. Det skrivs, inte beskrivs. Det osar debut, inte internationell bästsäljare och det gör mig besviken och trött.
Trött blir jag också på detta eviga ältande om Erlendurs försvunne bror. Inte nog med att gåtan aldrig blir löst, den måste dessutom berättas om och om igen antagligen av omtanke med nytillkomna läsare. Men som jag ser det är risken stor att han tappar några av de gamla inbitna Erlendurdiggarna på det viset. Jag är väldigt snart tappad.
Det var nog allt.
311 sidor
Utgivningsår Sverige: 2009
Utgivningsår Island: 2007
Originaltitel: Hardskafi
Översättning: Ylva Hellerud
Erlendur: del 6
Andra om samma: Calliope tänker plagiat,
Jag om de andra:
Glasbruket
Kvinna i grönt
Änglarösten
Mannen i sjön
Vinterstaden
Håller med om att alla Indridassons böcker håller den höga klass han haft i Änglarösten, Kvinna i grönt och Mannen i sjön.
Men han är läsvärd.
Vem är du? Man eller kvinna?
Bosse
Jag gav den nog mer än en tvåa, men inte heller jag tycker att böckerna mera håller måttet. Och ja, snälla, gör nåt med den försvunne brodern-handlingen…!
Bosse: jag är kvinna runt 35.
Magix: Du och jag kanske kan skriva en fristående del där vi löser den där broder-historien?
Hej du! Tänkte bara skriva att vi bytt tid för bloggträffen på fredag! 13.15 iställte för 15.00! annars är det samma dag och plats som gäller! Hoppas SÅ att du kan komma ändå.:-)
Tack så otroligt!
Oofbok gjorde mig uppmärksam på detta igår också. Det var tur för jag hade inte hunnit gå in och kolla själv och då hade jag ju missat hela kalaset.
[...] läsa systrarna var en lisa för min deckarsjäl, särskilt efter Indridason som levererade något långt under den nivå där han borde ligga. Dessa systrar lyckades långt [...]
Arnaldur Indriðason har tidigare skrivit Synir duftsins (“Dammets söner”, eller kanske “Pulvrets söner”) 1997 och Dauða rósir (“Döda rosor”) 1998 där Erlendur förekommer. Ingen av dem är översatt till svenska.
Jag tycker mycket om hans böcker för att de behandlar olika sidor av det isländska samhället.
Åhå! Intressant Istoka och stort tack för info. Jag håller med dig om att hans böcker är mycket intressanta just för de miljöer och det samhälle de skildrar. Däremot önskar jag mig lite bättre berättarteknik. Lotta Olsson på DN verkar dock inte haft något problem med detta, så det kanske är min åsikt som avviker.
(Ber här också om ursäkt för att jag inte använder mig av de korrekta isländska bokstäverna, mitt bloggverktyg klarar helt enkelt inte av dem i huvudtexterna vad det verkar.)
Arnaldurs Napóleonsskjölin, Bettý och Konungsbók fattas på eran lista tror jag. Vet inte om de finns på svenska.
Asta: Tror inte att de finns på svenska. Eller rättare sagt: jag är ganska säker på att de inte finns på svenska.
Är det också deckare om Erlendur?
Napóleonsskjölin, Bettý och Konungsbók finns inte på svenska, och så vitt jag vet är Erlendur inte med i dem. Men i fjor kom Myrká (Erlendurs medarbetare reder ut historien)och i kväll(!) kommer Svörtuloft (enligt islandsbloggen.com)
En ny Erlendur! Spännande! Nej, jag ger mig nog inte ändå. När nästa kommer ut vill jag läsa den också. Du kan väl rapportera Istoka och berätta vad du tycker om den nya om du kan isländska och läser den?
Eller Asta om du hinner före!
[...] som också har skrivit om Frostnätter: Boktoka, I Hyllan, [...]