Betyg 4, Deckare

Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

När jag hittade bloggen Deckarsystrarna blev jag glad, för det såg ut att vara en blogg helt i min smak; engagerad, specialiserad och helt enkelt bra. Men sen kom det väldigt lite inlägg och jag tänkte att vad gör de där systrarna egentligen. Sen när jag fick Någon sorts frid av just deckarsystrarna Camilla Grebe och Åsa Träff i min hand, så förstod jag ju varför. Och allt var förlåtet.

Huvudpersonen i Någon sorts frid är psykologen och psykoterapeuten Siri. Hon driver en privat praktik tillsammans med väninnan Aina och den äldre kvinnojägaren Sven. Livet är knappast på topp, hon har långt ifrån kommit över makens död, bor kvar i deras hus ute i på landet trots att hon är mörkrädd och så dricker hon alldeles för mycket för att döva då båda tidigare punkterna.

Terapin däremot går ganska bra. Ja, den hon har med sina patienter alltså, för själv går hon inte och träffar någon trots att hon borde och skulle behöva. Så plötsligt anländer hotfullheten med ett brev. Någon har följt efter henne och fotograferat henne. Någon vet vad hon gör och när. Någon tittar på henne i natten.

När en av hennes patienter hittas död i vattnet vid bryggan är det ett tydligt pekfinger mot henne själv. Men vem kan vilja henne något ont? Och så ont?

Att läsa systrarna var en lisa för min deckarsjäl, särskilt efter Indridason som levererade något långt under den nivå där han borde ligga. Dessa systrar lyckades långt bättre med sin debut än denne långt mer erfarne författare. Det säger en hel del, både om den erfarne och debutanterna.

Så jag köper det! Jag tycker att det är bra och spännande och lagom trovärdigt, dvs ganska trovärdigt. Det enda jag har invändningar emot är egentligen intrigen, att den är för enkel att lista ut och för enkelt konstruerad. Att de använder sig av en alltför enkel förklaringsmodell. Och så den kursive mördarens röst. Ja det är tröttsamt. Men resten är så bra att jag med glädje tänker läsa nästa bok av dem, för det måste det väl ändå bli?

Och om de skriver en till lika bra deckare, så får de låta bloggen vila så länge de vill, om du frågar mig.

367 sidor
Utgivningsår: 2009

Andra om samma: Boksynt gillar, Boksnoken älskart,

© 2009 Boktoka.