Ett omslag som jag blir kär i har PopCo av Scarlett Thomas. Det är nog det finaste omslaget jag vet just nu. Det är liksom blått, och silverglittrigt och blanksvart. Och snyggt med bokstäverna överallt. Det är så fint att jag från och med nu bara vill läsa böcker som har det här omslaget. Men det går ju inte. Dessutom skulle jag säkert tröttna på det, även om jag just nu betvivlar det starkt.
Scarlett Thomas senaste roman The End of Mr Y var för mig en stor kärlek så det var inte små förväntningar som jag hade på PopCo som kom några år innan. Mina förväntningar infriades nog inte till fullo men å andra sidan; så speciell som Mr Y är, så måste en annan roman av samma författare vara väldigt speciell den med, men samtidigt något helt annat.
Och något annat tycker jag verkligen att det är, och ändå ganska samma. Samma grundstämning i berättandet, samma typ av huvudperson, samma fokus vid intrikata detaljer och sammanhang, samma omvälvande slutkläm, samma helhetstänk.
Berättelsen handlar om Alice Butler, anställd som kreatör på PopCo, världens tredje största leksaksproducent. Hennes egna varumärken har alla koppling till schiffer, koder etc, som är hennes specialområde på grund av hennes bakgrund som föräldralös, uppvuxen hos sina morföräldrar, där mormodern var matematiker och morfadern kodintresserad och korsordsmakare. Alices mamma dog när hon var liten och pappan försvann, senare får hon veta att han drog ut på skattjakt och att ledtråden till var skatten ligger hänger runt hennes egen hals i form av ett halssmycke med en kod på.
När vi möter Alice är hon 30 plus, på väg ut till en konferenshelg på en av PopCos anläggningar, ensligt belägen på den brittiska landsbygden. Under konferensens första dag får hon veta att hon och ett gäng till är utvalda att stanna kvar på godset och arbeta med en ny produkt.
Men något är skumt. Någon sticker in meddelanden till henne under hennes dörr. Meddelanden skrivna på ganska klumpig och enkel kod. Någon som vill komma i kontakt. Men vem är det?
Det är svårt att sammanfatta PopCo och göra den rättvisa. Den är så komplex och det som allra mest gör den speciell och läsvärd är stämningen i boken. Lugn och samtidigt spänd, drivande och samtidigt tillbakalutad.
Men något som slår mig tidigt i boken är att jag inte får grepp om vad den egentligen handlar om. För den nya produkten handlar det med allra största säkerhet inte om, men sidorna går och jag blir inte klokare. Till slut bryr jag mig inte längre om att jag inte vet vad det egentligen handlar om, och det blir ärligt talat till och med lite småtråkigt och för mycket teori ibland.
Först får man nämligen en ganska stor dos kryptologi, sen matematik, sen homeopati, sen veganism sen… och till slut undrar jag vad Thomas egentligen vill med allt detta spridande av kunskap och åsikter i skönlitterär form. Sen kommer slutet och man förstår precis vad hon ville med det hela. Allt det som jag invände mot var liksom meningen. Jag vet ändå inte om jag tycker att det var det mest läsarvänliga upplägget direkt.
Men pluspoäng för snyggt upplägg. Och minus för att det ändå blir lite tomt under tiden och lite väl snabbt på slutet. Men stämningen som var rakt igenom boken är ändå det jag återkommer till och det jag gillar hos Thomas. Plus att hon låter relationer och sex vara ganska oproblematiskt.
Någon som läst och vill diskutera? Jag är sjukt sugen på att diskutera slutet.
450 sidor
Utgivningsår: 2004
Andra om samma: We tell ourself stories to live är skeptisk,
Låter helt knäppt, annorlunda och väldigt lockande! Skriver upp den på listan (som jag hoppas läsa igenom innan jag dör
).
broken soup, var det!
nice to have met you /C.
nu redo för ‘the strain’!
Ah Broken soup! Jag älskade Broken Soup.
Ja! Verkligen kul att ses! Låg i morse och funderade på hur ditt hotell var beskaffat egentligen. Hur såg rummen ut liksom?
100 sidor kvar i The Strain/Släktet.
nu vill jag läsa PopCo också. verkar originell och skönt skruvad!
rummen var större än jag trodde, t.ex. med 3,5 m takhöjd!
allt nyrenoverat med 60-talskänsla.
bagagehyllorna hade bevarats för förvaring och sängen var stor och skön. Nöjd!
http://www.jumbohostel.se/
Det där hotellet såg ju hur coolt som helst ut! Ska tipsa mina vänner från Norrland som ska övernatta någonstans kring Arlanda inför utlandsresa.