B. Wahlströms ungdomsserie med gröna och röda ryggar har funnits så länge jag kan minnas. Jag ärvde flera travar med hästböcker av min kusin som jag läste om och om igen. Men efter det har jag knappt ägnat rödryggarna en tanke. Inte förrän det damp ner en rödryggare i brevlådan, närmare bestämt Veckor av lögn, del 6 i serien om klass 7B på Sofia skola i Stockholm, av Pernilla Gesén. Sen när jag tog med den till min syssling som sportlovsläsning tänkte jag att den kunde passa bra som tågläsning även för mig.
Den första boken i serien om klass 7B följde några av de som ska gå i klassen under sommaren före sjuan. Sen verkar det av titlarna att döma vara en bok per månad, vilket stämmer med att bok 6 som jag läste utspelar sig i december.
Jag tror att man får ut allra mest av att läsa böckerna i ordning, men det gick verkligen bra att läsa en bok mitt i också, även om det verkar vara samma personer man följer i bok efter bok. Det är Kalle som inte vet om han vill bo mest hos mamma eller pappa efter att de skiljt sig. Hanna som tycker att hon är tjock och slutar äta. Paulina vars pappa är borta väldigt mycket på kvällarna och i vars ficka Paulina hittar ett restaurangkvitto från en kväll då han säger att han spelade innebandy. Set som är tillsammans med Frida, men som egentligen är kär i Tessan, som hans bästa kompis Kalle också är kär i. Men Kalle är ju ihop med Elin, men vill han det egentligen?
En sak som jag inte får ihop är att det handlar om barn som går i sjuan och att de har pojkvänner och pussas. Jag hade inte pojkvän och pussades i sjuan. Jag hade pojkvän och pussades i gymnasiet. För mig känns det här ganska brådmoget och kanske mer som en skildring av en nia än en sjua, och min syssling som går i sexan håller med mig.
Sen kommer jag att tänka på det Johanna L skrev om att hon blir så trött på att ungdomsböcker om anorexi och bulemi nästan blir till instruktionsböcker i ätstörningar. Kanske hade jag inte tänkt på det annars men det känns inte riktigt bra när jag läser om Hanna och hur hon hanterar mat och sin kropp. Kanske hade det kunnat skildras annorlunda än det gör här.
Så bortsett från invändningarna ovan så tycker jag att det är ganska bra. Ibland tänker jag att nej det där tror jag inte på, så där skulle en sjua aldrig sagt, men oftast är det helt okej. Och även lite spännande.
Serien om 7B passar nog bra för elever som går i sexan och sjuan. Yngre än så ska man nog inte vara för innehållet, och äldre tycker nog att det är löjligt att läsa om sjuor. Men hade det hetat 9B så hade även åttor och nior kunnat läsa exakt samma böcker.
Sen tänker jag också att om det här är standarden för B. Wahlströms rödryggar nu för tiden så hoppas jag verkligen att biblioteken köper in dem numera, för det här var nästan lika bra som mycket annat i ungdomsväg. Dessutom är den lättläst utan att bli banal och behandlar spännande ämnen, som förhoppningsvis kan locka en lästrött sjundeklassare. Men ur ett vuxenperspektiv så ger läsningen av Veckor av lögn just inte så mycket.
171 sidor
Utgivningsår: 2009
Serie: Klass 7 B bok 6
Åsikter
Inga kommentarer än på “Veckor av lögn av Pernilla Gesén”
Skriv en kommentar