Betyg 2, Kampskrift

Väckarklocka av Elin Wägner

 Ibland är det lika bra att erkänna att man inte mycket förstod. Här kommer det: jag tycker mig inte ha förstått så mycket av Elin Wägners Väckarklocka. Snarare gjorde den mig förvirrad och ganska så lästrött.

Först och främst det här med förväntningarna. Jag förväntade mig en roman och fick en feministisk kampskrift. Så kan det vara om man är dåligt påläst. Skäms! Ja, jag skäms.

Sen det här med förord. Efter att ha läst cirka 100 sidor läste jag förordet. Förordet handlade till stor del (ja, så långt jag läste och det var ganska långt) om Väckarklocka som en av de första miljömedvetna texterna och all text jag läst ditintills var tydligt feministisk à la 1940-tal. Men inte ett ord om miljö så långt.

Enligt min högst okunniga och även bitvis oengagerade läsning så presenterar Elin Wägner en teori om en matriarkal världsordning som skulle ha bytts ut mot en patriarkal dito under antiken. I vissa skrifter kallas tiden före antiken kaos, men Wägner menar att det var för att den inte var patriarkal och att det var något som hotade den senare världsordningen. Wägner hänvisar till forskning och forskar men ganska otydligt enligt min uppfattning. Nog vill jag se mer bevis och tydligare källhänvisningar för att övertygas.

Sedan ägnar Wägner ganska stort utrymme åt det som sker i den tid hon just då lever i, nämligen andra världskriget och vad det gör med världen. Hon påpekar att det är männens krig men att kvinnorna bidrar till det nästan lika mycket genom att backa upp för männens infall. Hon menar att detta krig inte skulle finnas om kvinnorna hade mer att säga till om, eftersom kvinnor ser mer till hem och barn, och att inget krig är positivt för hem och barn.

Wägner kritiserar också den industriella utvecklingen och menar att alla elektroniska hjälpmedel i hemmet som är tänkta att underlätta för kvinnan, i själva verket underminerar hennes ställning eftersom hon görs umbärlig även där. Först de sista cirka trettio sidorna kommer Wägner in på miljön när hon menar att livskvalitet för många innebär effekterna av en ren miljö. Kanske var hon först med att nämna miljövård alls, men för mig känns balansen mellan förordet och det faktiska innehållet i boken ganska skevt. Ännu ett ifrågasättande av förordets vara alltså.

Det är intressant att läsa Wägner även nästan 70 år efter att den skrevs, eftersom det blir så tydligt att mycket faktiskt har hänt sedan dess. Både positivt och negativt. Miljön är ju åt helvete. På kvinnofronten har det ju gått ganska rejält mycket framåt även om Wägner antagligen inte hade varit nöjd. Den som har hennes åsikter idag torde vara kristdemokrat och de verkar inte så nöjda med kvinnans situation. Eller de vill åtminstone inte åt samma håll som jag.

Läs Wägner om du vill läsa ett feministiskt inlägg från 1940-talet. Bered dig på kamp. Kanske tycker du att det är värt det.

Omslaget däremot älskar jag. Kanske inte så snyggt men så genialt att ha ett omslag där titeln är reduntant. Man ser inte ens att den saknas till att börja med. Och sånt gillar jag.

358 sidor
Utgivningsår: 1941

Andra om samma: Annasara,

© 2009 Boktoka.