Betyg 3, Ovanlig roman

Ormar och piercing av Hitomi Kanehara

Jag lockades av omslaget, det hymlar jag inte med. Förutom själva framsidan som är gudomlig, så är bindningen unik. Grovt bunden med svart tråd på fyra ställen och utan täckande rygg, vilket gör att man om man slår upp boken i arkskarven kan se rakt mellan sidorna. Det är grymt snyggt men kommer antagligen att se lite skumt ut i bokhyllan.

Utan att ha sett hela höstens bokflod vågar jag mig ändå på att säga att det här är det snyggaste omslaget och den snyggaste formgivningen i höst. Inte för att jag kan komma på någon snyggare i vårens utgivning heller.

Boken vars formgivning jag älskar är Ormar och piercing av japanskan Hitomi Kanehara. Hon hoppade av skolan som 15-åring för att skriva och hennes debutroman Ormar och piercing har både fått pris och sålts i över en miljon exemplar bara i Japan.

Berättelsen handlar om 19-åriga Lui som är en Barbie-girl. Hon har blonderat hår i korkskruvslockar och sockersöt sminkning. Så träffar hon punkaren Ama som har piercingar, tatueringar och en kluven tunga. Ama som verkar så snäll men som plötsligt kan bli oresonligt arg och aggressiv. Så pass att Lui tänker att om hon någonsin lämnar honom så kommer han att döda henne. Så hon kan inte gå, och än så länge vill hon inte heller.

Nu vill hon till Amas förvåning också ha en kluven tunga, och kanske också en tatuering. Det leder dem till Amas tatuerare. En tuff kille, Shiba, som utstrålar något än mer farligt än Ama. En kille som vill ha våld och tar sig den rätten. Och han vill ha våld med Lui. Men Ama och Shiba drivs Lui långt in i missbruk av olika slag och en likgiltighet inför livet självt.

Den tanke som slår mig under läsningen är hur författarinnan kan veta allt det här om sadistiskt sex. Sen måste jag slå bort tanken hårt, för jag vill inte veta. Pryda lilla jag. Lui utsätter sig för saker nästan dagligen som skulle vara ett trauma av stora mått för mig personligen och det är en pärs bara att läsa. Tack och lov att det inte är varje sida.

Och visst lyckas Hitomi att beröra mig, både illa med det vidriga men också med det likgiltiga. Men jag förstår inte riktigt tjusningen eller vitsen. Det är inte dåligt på något vis egentligen, det gör bara för ont. Och det känns som med Våtmarker som jag förvisso inte har läst, att den bygger sin framgång på att det är en ung kvinna som skriver ingående om sex och snusk. Och det gör mig lite skeptisk.
Men läst den för all del, men köp den framför allt för formgivningens skull.

82 sidor
Utgivningsår Sverige: 2009
Utgivningsår Japan: 2004
Originaltitel: Hebi ni Piasu
Översättning: Helen Enoksson

Andra om samma: Crestfallenforyears, Textmaskinen,

Lite andra omslag på samma bok

© 2009 Boktoka.