Betyg 4, Ovanlig roman

Därunder ett helvete av Claire Castillon

När jag läste novellsamlingen Insekt av Claire Castillon kan man lugnt säga att jag varken var särskilt positiv eller överväldigad. Därför var jag väl ganska skeptisk när jag öppnade paketet från Sekwa och hittade Castillons nya roman Därunder ett helvete. Sen blev jag förvånad över mig själv när jag nu häromdagen plockade upp densamma bok och började läsa. För att inte tala om hur förvånad jag blev över att jag gillade det jag läste.

Nu kan man verkligen inte säga att Därunder ett helvete är en trevligare bok än Insekt men jag tycker definitivt att Castillon gör sig bättre i romanformatet än novellen. När jag i novellsamlingen tröttnade på alla superkonstiga människor med avarter, perversioner, personer som jag dessutom aldrig hann lära känna, så hinner huvudpersonen i Därunder ett helvete både landa och bli en människa när hon har 220 sidor på sig. Och då blir det också så väldigt mycket bättre.

Jag tycker att Därunder ett helvete egentligen kan sammanfattas med ett enda ord: ”trasig”. Huvudpersonen är trasig, kanske mycket beroende på att hon kommer från en trasig familj och även människorna hon möter är trasiga. Kanske är den man hon lever med när boken börjar, och som hon föraktfullt kallar ”Åsnan” den enda person som egentligen inte är trasig, men som hon desperat försöker ha sönder.

Det gör mig ont om Åsnan när jag läser. Han tycks vara en god människa. Han älskar henne och gör allt han kan för att hon ska vara lycklig med honom. Hon svarar med hån, spe, elakheter eller tystnad. Hon kan helt enkelt inte vara lycklig med en hel människa. Hon behöver det trasiga, kanske för att kunna lägga fokus någon annanstans än på sig själv.

Vad jag tycker om är även det outtalade, eller kanske snarare till hälften uttalade. Hon skriver till exempel att huvudpersonen som barn somnade ”med brodern i magen”. Med den tidigare informationen om broderns okontrollerade sexualitet blir den meningen väldigt otäck. Men sen berörs det inte ytterligare. Att det outtalade blir mer otäckt än det utskrivna är det här ett bra exempel på. Och så här är hela romanen. Hela skeden hoppas över och läsaren kan bara gissa genom tidigare kunskap och antydningar vad som egentligen hänt.

Det är en smärtsam och sorglig liten bok. Träffsäker i desperationen hos både huvudpersonen och människorna omkring henne. Träffsäker även i oförmågan att med glädje ta emot det fina när det erbjuds. Det är lätt att hamna där och det tål att tänkas på.

Jag tycker gott man kan strunta i novellerna, eller åtminstone i samlingen Insekt som jag läst, och läsa detta smärtknippe till roman istället. Och kanske gardera sig med en riktigt käck chicklit med garanterat lyckligt slut, att ta till efteråt för att balansera det hela en smula. Det kan behövas.

220 sidor
Utgivningsår Sverige: 2009
Utgivningsår Frankrike: 2008
Originaltitel: Dessous, c’est l’enfer
Översättning: Helén Enqvist

Andra om samma: Torbjörn på Andra sahligheter tycker hon är bättre i novellform,

© 2009 Boktoka.