Betyg 4, Vanlig roman

Gutten til venstre av Sverre Henmo

Jag trodde att det skulle vara svårt, det var ju så länge sedan jag gjorde det senast, men det gick faktiskt nästan som en dans. Att läsa på norska alltså. Jag drog mig länge för att börja läsa Gutten til venstre av Sverre Henmo som jag fick låna av Johanna L på Bokhora, och när jag väl satte igång förstod jag inte varför jag tvekat.

Att säga att det är enkelt att läsa på norska är kanske en överdrift. Inte sällan fick jag läsa om meningar både en och två gånger för att få ordning på innehåller. Ibland läste jag orden högt för mig själv för att på så vis förstå vad de betydde, och det fungerade förvånansvärt ofta. För min del skulle jag säga att jag läser ungefär lika bra på norska som på engelska, vilket förvissso kanske inte säger så mycket, men det var en positiv överraskning för mig.

Boken börjar med en tillbakablick på när Adrian får sin lillebror Tobias och Adrians värld förändras. Inte bara den vanliga förändringen att dela sina föräldrar med ett syskon, för Tobias har Downs syndrom vilket gör att Adrian känner sig bortglömd och åsidosatt, vilket han även gör i vuxen ålder.

Adrians liv cirklar kring vännen Otto som han delar lägenhet med, studierna som går si så där och när han åker på motorcykeln och hämtar Tobias varannan lördag. Men efter den dagen då Adrian ser Vilde för första gången så gör livet en sväng kring henne också, även om han inte riktigt vill låtsas om det.
Det kanske inte låter så spännande och faktum är att det är en ganska stillsam roman där även stora och dramatiska händelser är nedtonade. Mellan raderna anar man att dessa händelser ändå gnager eller att de är viktiga på det vis som Adrian förtränger dem.

Som jag läser boken handlar den mycket om de krav som Adrian tror att han har på sig. Som när föräldrarna frågar honom hur han har det och hur det går med studierna. Som när Vilde vill att han ska träffa hennes föräldrar. Men det handlar egentligen allra mest om kärleken till ett syskon som aldrig på allvar kommer att bli vuxen. Och att vilja ge detta syskon allt, och samtidigt ibland inte orka ge något alls.

Det är en mycket fin liten bok det här. Framför allt är personteckningarna bra; vännen Otto i hans konstnärsegotripp, Vilde i hennes kärleksvånda och dåliga samvete, föräldrarna i deras omsorg och oro för båda sina söner och slutligen Adrian som betyder så mycket mer än han tror.

Det är en stillsam bok, men en bok vars personer jag tror kommer att finnas kvar hos mig. En sak som talar för det, och som faktiskt aldrig hänt mig förut med andra litterära karaktärer, var att jag blandade in Adrian och Tobias i mitt eget liv i de virriga tankar jag hade precis när jag skulle somna igår kväll. Så verkliga har Sverre Henmo gjort Adrian och Tobias för mig.

202 sidor
Utgivningsår Norge: 2005

Andra om samma: Johanna L på Bokhora, Gerd Lise Søiland gör en analys av boken på Norsk Skoleforum,

© 2010 Boktoka.