Betyg 3, Ungdom

Flickan i medaljongen av Emma Vall

Först blev jag väldigt förvirrad. Boken handlar om en Emma, är skriven av en Emma men har tre olika damer som innehavare av copyright. Är det något intrikat litterärt spex tänkte jag, att man låter den fiktiva personen Emma stå som författare till boken? Det visade sig vara enklare, och tråkigare, än så.

Flickan i medaljongen är skriven av författarkollektivet som kallar sig Emma Vall och består av Maria Herngren, Eva Swedenmark och Annica Wennström. När jag upptäcker detta minns jag även att jag sett namnet och hört bakgrunden förut, men att jag helt enkelt glömt det. Och att boken handlar om en Emma dessutom beror på att boken bygger på en pjäs som i sin tur kanske baseras på en sann historia.

Boken handlar om Lena som är i yngre tonåren. En dag när Lena träffar sin farmor Jenny så säger Jenny är så lik Emma, men Lena har aldrig tidigare hört talas om någon Emma. Då berättar farmor att Emma var hennes storasyster som dog ung och visar henne fotot av Emma som Jenny alltid bär i en medaljong runt halsen. Lena kan se att de nog är lika men hon vill veta mer om Emma. Framför allt varför hon dog så ung.

Så börjar farmodern berätta om sin och Emmas uppväxt i sågverkets skugga. Fadern som allt svagare av sjukdom inte förmådde utföra samma tunga sysslor som förut, modern som trots de minskande inkomsterna inte tilläts arbeta utanför hemmet eftersom en kvinna skulle sköta hemmet, storasyster Emma som fått flytta upp på herrgården och som verkar vara alltför begapad i vackra klänningar och gemak för sitt eget bästa, och så Jenny och hennes lillebror som än så länge fått gå i skolan men snart måste börja på sågen de också, trots att de bara är 11 och 8 år gamla.

Och när farmor berättar händer inte sällan att Lena känner någon annans närvaro, en sval vind, en doft av viol och en känsla av samhörighet.

Förutom pseudonymgrejen, som jag var förvirrad över till en början, så har jag ännu ett problem med Flickan i medaljongen, och det är vad syftet med att läsa den här boken ska vara. Jag kan egentligen inte peka på något konkret i texten men det känns som en förklädd lärobok i historia skriven för
mellanstadiet. Och det gör att läsningen tappar både tempo och mitt intresse. Men kanske är det just lärobok förtäckt till skönlitteratur som är hela syftet och då är boken antagligen närmast perfekt.

Så som skönlitterär komplementläsning inom historieundervisningen för årskurs 4-6 torde den vara helt synnerligen passande. Den ger säkert även upphov till många diskussionsämnen som jämställdhet, klass, oäkta barn, fattigdom, barnarbete etc. Men som skönlitterär upplevelse och nöjesläsning kanske det inte var vad jag väntade mig. Då passar antagligen något annat ur Emma Valls produktion bättre.

169 sidor
Utgivningsår: 1998

© 2010 Boktoka.