Boksnack, Internationell Författarscen
Kort rapport från kväll med Sarah Waters
Redan tidigt i våras bestämde vi oss i min läsecirkel för att köra en Sarah Waters-kombo som igår. Först läste vi The Little Stranger/Främlingen i huset, sedan träffades vi kl 17 och pratade om boken, för att sedan kl. 19 gå två trappor ner till Kulturhusets Internationella författarscen och lyssna på Sarah Waters herself. Ett perfekt upplägg om du frågar mig!
Kvällens inledning var ljuvligt gothig. Ingemar Fasth hade verkligen tänkt till och släppt loss. På scenen stod de två fåtöljerna och det lilla bordet. På bordet en tvåarmad kandelaber med levande ljus. Så ljuder Fasths stämma spökigt över salongen men han syns inte. Och vilken presentation av Sarah! När han är klar blixtrar det lite på scenen och är det kanske lite dunder också? Nej, det var snyggt!
Så kom Sarah Waters och hennes samtalspartner Roger Wilson upp på scenen. Sarah var avslappnad, rolig och verkade riktigt trevlig. Wilsons frågor var bra och insatta och hans respons på hennes svar lyhörda och flexibla. Här förekom följdfrågor vilket ju kan tyckas självklart men inte alltid är det.
Fokus låg ganska naturligt på hennes senaste roman The Little Stranger/Främlingen i huset även om de tidigare romanerna The Nightwatch/Nattvakten och Affinity/Livstråden nämndes ibland de med.
De pratade en del om detta att hon nu skrivit två romaner som utspelar sig under 1940-talet och Waters berättade om den research hon gjort och att hennes research mycket består av att läsa skönlitteratur från perioden för att försöka få grepp om språket men också vilka spänningar som fanns i samhället. Här nämnde hon bland annat Brideshead Revisited av Evelyn Waugh.
Waters berättade också om hur hon läst mycket litteratur om spöken, poltergeist och det fenomen när en vän eller släkting uppenbarar sig för en som ett tecken på att något hänt honom eller henne. Hon berättade att hon blivit kontaktad av ett parapsykologiskt sällskap som erbjudit henne att följa med på en expedition till ett spökhus och att hon där, i väntan på de eventuella spökerierna insåg att hon nog inte ville vara med om något paranormalt själv, utan mest var intresserad av att läsa om det. Tack och lov kom det inga spöken den natten.
Hon berättade också om det mängd stora gods som idag finns kvar som hotell eller spillror. Om hur man, om man ser en lång mur med trädgård bakom kan förutsätta att det där någonstans innanför finns ett stort hus. Hon åkte på visningar av herresäten och särskilt till hus som bara visades någon enstaka dag om året och då inte sällan av husets ägare, ofta en äldre kvinna klädd i konstiga kläder. Lite som Caroline.
Hundreds Hall i sig hade ingen specifik förebild bland de hus hon sett utan är ett fantasifoster men självklart baserat på hennes kunskaper om hur de här godsen såg ut. För att hålla reda på huset och få logik hade hon noga tänkt ut exakt var allting fanns i huset, hur trappan för tjänstefolket förhöll sig till barnkammarna etc.
Wilson frågade då om hennes fascination för hus och byggnader. Han tänkte på att Hundreds Hall nog är den mest utförligt beskrivna karaktären i The Little Stranger. Hon bekräftade detta och berättade om fängelset som Affinity utspelar sig i, hur hon fascinerats av dess utformning som tydligen är femsidig och att hon lade mycket tid och energi på att sätta sig in i exakt hur detta påverkade vad man såg från en korridor till en annan, eftersom det då inte är rätvinkligt som man är van.
Waters pratade också mycket om klass och om efterkrigstiden som den stora omvälvningen av det brittiska klassamhället. Hur arbetarklassen inte längre ville arbeta billigt på de rikas gods och att överklassens sätt att leva inte längre fungerade när de inte hade tillgång till den billiga arbetskraft som behövdes för att hålla deras egendomar igång. Men också om kvinnans situation. Om att efterkrigstiden ofta innebar en konflikt för kvinnorna som under kriget varit mer självständiga och sen förväntades gå tillbaka till sina gamla roller.
Hon berättade hur hon från början inte tyckt särskilt mycket om familjen Ayres. Att hon tänkt på dem som snobbar som det var lite rätt åt, men att hon under skrivandets gång börjat tycka mer och mer om dem och kommit att inse vilken börda en ärvd egendom kan vara.
Sen pratade de inte alls så mycket om hur The Little Stranger slutar. De undvek det uttalat, antagligen för att inte förstöra för den som inte läst den ännu, men jag var ju intresserad av att få veta hur hon själv tänkt att det hängde ihop men det ville hon inte säga även om hon gav lite ledtrådar, som jag måste säga att inte gjorde mig så mycket klokare, förutom att hon själv anser att Dr. Faraday har en nyckelroll i berättelsen. Och vart den ledtråden leder vet jag inte…
Sen var det roligt att hon berättade om de olika intertextuella referenserna hon skrivit in boken. Som den gula tapeten, den oländiga vägen, namnet Betty, namnet Roderick etc. Jag har ju inte läst någon av de böcker hon refererade till men tycker att såna referenser är guld. Och nu är jag ju dessutom sugen på att läsa de böcker hon flörtade med.
En mycket trevlig kväll och en kråka i mitt ex av boken.
Litteratur som nämndes under samtalet:
Rebecca – Daphne du Maurier
Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
The Talented Mr. Ripley – Patricia Highsmith
The Fall of the House of Usher – Edgar Allan Poe
The Yellow Wallpaper – Charlotte Perkins Gilman
samt författaren Josephine Tey
Sarah Waters tre favvoskräckfilmer från 1960-1970-talet:
The Haunting
The Innocence
Quatermass and the Pit
Läs även Helena på Bokhoras intervju med Sarah Waters.
Sarah Waters hemsida.
Åsikter
14 kommentarer på “Kort rapport från kväll med Sarah Waters”
Skriv en kommentar
Kategorier
- Akaporr
- Betyg 1
- Betyg 2
- Betyg 3
- Betyg 4
- Betyg 5
- Bilderbok
- Chicklit
- Dagbok
- Deckare
- Essäer
- Experimentell
- Extraordinär
- Fakta
- Fantasy
- Framtid
- Författarpresentation
- Förortsroman
- Historiskt
- Humor
- Kampskrift
- Klassiker
- Krönikor
- Läsecirkel
- Magi
- Mysrys
- Noveller
- Ovanlig roman
- Relationsroman
- Romantik
- Science fiction
- Serier
- Självbiografiskt
- Skräck
- Sorgligt
- Spänning
- Thriller
- Uncategorized
- Ungdom
- Vampyr
- Vanlig roman
- Varulv
- Äventyr
- Övernaturligt
- Övrigt inlägg
Det där var ju en ganska lång rapport
Precis den där kombon gjorde min bokcirkel för ett år sen också, fast med Siri Hustvedt. Vi läste The sorrows of an American. Det var magiskt att höra henne prata om boken sen.
Jag har inte läst något av Sarah Waters men blir väldigt sugen nu.
Spännande!
jag har bara skummat lite grann, men jag ska just nu ge mig iväg på semester tillsammans med en Waters-bok, och återkommer hit sen och läser mer ingående!
Man blir ju inte särskilt förvånad över att just de listade böckerna nämndes i samtalet, förresten
Paperback Lover: Ja det blir verkligen något speciellt när man precis har läst och diskuterat. Magiskt är nog rätt ord. Ang. Waters så har jag bara läst två av hennes böcker. För ett par år sedan läste jag Kyssa sammet och var inte jätteförtjust, sen har jag hört mycket gott om Nattvakten men ännu inte läst. När detta kom Waterskombon dök upp så blev det naturligt att läsa The Little Stranger som jag gillade. Jag ska skriva mer om den endera dagen. Så vad vill jag säga med det? Stranger är absolut läsvärd och Nattvakten tycket många om. Kanske börja någonstans där?
Vixxtoria: Ut och resa? Vad trevligt!!! Vilken bok av Waters tar du med? Jag ska också ut och resa snart och tänkte ta med något av Murakami. Tänkte att om jag tar en M så räcker den nog hela resan. Och så köper jag säkert lite böcker under resan så det löser sig om den tar slut.
Nej, man kanske inte blir så förvånad om man är inläst på dem allaredan. Det är jag inte men det går ju faktiskt att göra något åt!
Tack för rapporteringen! Jag håller precis på och läser Främlingen i huset. Jag har bara kommit drygt 100 s så avlöja inget om slutet.
Men jag blir lite bekymrad, tycker inte om ofullständiga slut. Och jag undrar om det är ett signum för S.W.? Jag tycker nämligen inte att slutet i Nattvakten var särskilt bra heller, som är den enda av hennes böcker som jag läst… än så länge.
Åh, vad jag hade velat var med på den där aftonen med Sarah Waters. Hon är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag har läst alla hennes böcker (de är ju visserligen inte så många…)och jag bara älskar “Tipping the velvet” (som jag även läst på svenska) och “Fingersmith”. Filmatiseringarna av dessa båda och jag också sett ett antal gånger. (BBC; det är grejer det!)
Jag blev emellertid besviken på “The little stranger”. Dels saknade jag det lesbiska temat, som ju haft en betydande del i de tidigare böckerna, och dels så fick jag aldrig “kontakt” med någon av bokens huvudpersoner. Jag gillade liksom ingen av dem…
Men en underbar författare är det. Jag hade verkligen velat träffa henne. Ibland blir man ledsen över att man bor i en liten värmländsk håla.
“har jag sett ett par gånger” ska det naturligtvis stå. (Jag hatar att skriva fel!!!)
Förresten; hur mycket läser du egentligen?? Jag är mäkta imponerad av hur många böcker du hinner läsa!!! Själv har jag som mål att snitta en roman i veckan, men det är ju ingenting jämfört med dig.
Tack för den alldeles utomordentliga rapporten! Nu känner jag att jag har åtminstone lite koll trots att jag inte var där…
Fru E: du kan vara lugn. Jag har läst alla Sarah Waters böcker och det är inget genomgående drag, det där med slutet. The Little Stranger fegar ur lite i de sista kapitlen, men det gör tack och lov inte de andra böckerna.
Fru E: Jag kommer nog att vara tvungen att, om inte avslöja slutet, så åtminstone diskutera det. Men jag lovar att jag ska skriva tydligt var man ska sluta läsa. Angående om öppna slut är en tendens hos SW vet jag inte riktigt eftersom jag bara läst två av hennes titlar. Tack och lov vet Calliope!
Tina: Filmatiseringarna kände jag inte alls till förrän SW berättade om dem i onsdags. De låter sannerligen lovande även för en icke-TV-person som jag.
Sen kan jag förstå om man blir besviken på att det lesbiska temat saknas. Samtidigt känns det inte som att det riktigt hör hemma i den här berättelsen. Men nästa bok ska återgå till det lesbiska, om du inte redan visste.
Det där med att läsa mycket är ju relativt. Jag vet till exempel att jag läser hälften så fort som Johanna Ö på Bokhora. Om det nu är ett självändamål att läsa snabbt. Jag tycker inte att jag medvetet ökar tempot, däremot kanske jag medvetet lägger tid på läsningen ibland. Sen åker jag kollektivt till jobb och annat och där har jag 1-1.5 timmars lästid om dagen. Det gör ganska mycket. För sen är jag inte sån som lägger en hel lördag på att ligga i soffan och läsa. Även om jag skulle vilja, så blir det aldrig så. Men jag har absolut ökat min lästakt sedan jag började bokblogga. Men så läser jag större andel ungdomslitteratur också och de går ju oftast lite snabbare att läsa. Men som sagt, det är väl inget självändamål att klämma många böcker även om det ibland känns så…
[...] This post was mentioned on Twitter by BokbloggsNytt. BokbloggsNytt said: Boktoka: "Kort rapport från kväll med Sarah Waters" http://bit.ly/ajEK1k [...]
Nu ångrar jag att jag inte var där. Var på Joyce Carol i somras och det var underbart. Sarah Waters är en annan stor favorit. Tack för utförlig rapport från kvällen!
Vad kul att du lämnade en kommentar hos mig. Nu får jag ta del av din fina blogg med
Sarah Waters är en av mina absoluta favoritförfattare så det är inte utan att jag är är lite avundsjuk… Kul att läsa om hennes prat här. Min favorit av hennes böcker är nog Fingersmith.
Länken nedan leder till en fantastisk radioinpelning av The yellow wallpaper.
http://ia331304.us.archive.org/3/items/SUSPENSE4/480729YellowWallpaper.mp3
Catrin: Vad synd att du inte var där för det var bra! Nu sitter jag och väntar på höstens schema…
Vicky: Den där radioinspelningen har jag hört talas om men inte lyssnat på. Ännu. Så tack för länken!
Tack för Waters-tips. Jag ser fram emot att göra mig en ny författarbekantskap (och så känns det inte alltid).
Tack så jättemycket för rapporten! Lång och utförligt, precis vad jag önskade mig. Tack igen. /Therese