Betyg 4, Extraordinär, Mysrys, Vanlig roman

The Little Stranger av Sarah Waters

Jag har tidigare skrivit om hur jag använder mig av Kulturhusets Internationella Författarscen som incitament till att få läst böcker och författarskap som jag av någon anledning inte prioriterat ännu. När jag såg att Sarah Waters skulle komma under våren, bortsåg jag glatt från det faktum att jag inte var helt såld på Kyssa sammet när jag läste den, och bokade in läsecirkel på tema Waters The Little Stranger och köpte biljett till själva eventet. Jag hade ju hört så mycket gott om Nattvakten och visst ska väl ett författarskap få fler chanser än en? Särskilt om andra talar gott om det.

The Little Stranger är en långsam och detaljerad historia med många lager och tolkningsmöjligheter. Den är värd en litteraturvetenskaplig c-uppsats allra minst men jag ska försöka sammanfatta mina tankar och funderingar i ett blogginlägg. Snacka om att inte kunna göra en bok rättvisa.

Handlingen kretsar kring godset Hundreds Hall där en spillra av den forna överklassfamiljen bor nu i efterkrigstidens England. Det är mrs Ayres själv, en tjusig kvinna i de dryga femtio och hennes två barn Caroline och Roderick båda runt 25 år gamla. Roderick har en krigsskada och Caroline flyttade tillbaka hem för att hjälpa till att ta hand om honom och även fast han inte längre behöver hennes omsorg har hon blivit kvar på godset.

De är verkligen en familj från en annan tid. De har inte längre arbetskraft för att underhålla godset med dess byggnader och land, de har inte längre pengarna att betala för upprustningarna. De har inte längre den status de en gång hade. De är en spillra.

Dr. Faraday minns Hundreds från dess sista glansdagar, när han som tioåring fick komma till huset på fest och eftersom hans mamma hade jobbat där fick han även ta sig en titt inomhus. Det är nu trettio år sedan och när Faraday får ett samtal om en hemhjälp med magont på Hundreds ser han fram emot att få se huset och dess innevånare igen.

Han blir chockad över det förfall som huset och dess omgivningar befinner sig i, men även över statusen på husets innevånare, Carolines skabbiga kläder, Rodericks stela ben och mrs Ayres skitiga skor efter trädgårdsarbete. Det är långt ifrån det Hundreds han minns.

Bettys magont är upptakten till en begynnande vänskap mellan Dr. Faraday och familjen Ayres. Snart är han en självklar gäst i deras hem och kommer och går lite som han vill. Samtidigt är det något som sker i huset. Dr. Faraday märker det inte själv men får det berättat för sig. Det är som att det är någon annan där, någon som inte syns, någon som ibland väljer att göra sig hörd.

Under den första halvan av boken tänkte jag att detta inte var någon lämplig läsecirkelsbok. Inte skulle det finnas så mycket att prata om här, tänkte jag. Sen när jag läst ut boken fanns där hur mycket som helst.

Och har du nu inte läst boken färdigt så är det dags att sluta läsa här. Inte för att jag tänker berätta om slutet i detalj men det är risk att du får veta något du önskar att du inte visste.

SPOILERVARNING EFTER DETTA!!!

Berättelsen om Hundreds Hall och familjen Ayres berättas i första person preteritum av Dr. Faraday och här blir det intressant i mitt tycke när berättelsens innehåll skiljer sig ifrån vad berättaren (alltså inte författaren) tycker att han berättar. Jag tror inte att Dr. Faraday skulle bli så glad om han visste att hans berättelse kallas spökhistoria. Han ser ju inga spöken utan istället psykisk instabilitet och inbillning.

Dr. Faradays intressen i vad han berättar och hur är också en fråga för sig. Till en början verkar han vara en synnerligen balanserad och sansad person och berättare. Jag litar på hans ögon och omdöme och låter honom vara min ciceron på Hundreds Hall. Men efter ett tag börjar han kännas olustig och jag håller inte längre med honom i hans slutsatser och reaktioner. Jag börjar tycka att han är inskränkt och stelbent vetenskaplig. Otrevlig och nedlåtande ovanpå det.

Ibland till och med skäms jag å hans vägnar och önskar honom långt långt bort ifrån den berättelse han berättar för mig och jag förstår så väl varför Caroline inte vill gifta sig med denne man. Han gör liksom alla kardinalfel som man kan göra i en relation som svajar.

Men sen tänker jag att han kanske är en slug sak den där Dr. Faraday, att han har haft en plan hela tiden, en plan som han inte låter röja utan som bara kan tolkas in om man vill se det på det viset. Jag ser en man som sedan barnsben varit besatt av drömmen om ett liv på Hundreds, som lyckas nästla sig in och som gör, jag vet inte vad, för att realisera sin dröm. Frieriet till Caroline är egentligen ett frieri till huset, medan hon ser honom som sin väg bort från huset. Vad hon vill är däremot av mindre intresse för honom än att han ska komma i besittning av huset. Så är det en spökhistoria eller är det Dr. Faradays försök att erövra huset vi läser om?

Jag tänker här på att Dr. Faraday i bokens slutscen uppenbarligen har nyckel till huset. Jag kan bara dra mig till minnes att han fått nyckel till grindarna in till Hundreds, inte till själva huset. Han påpekar noga att dörrarna är solida och att ingen annan kan ta sig in, så nog har han nyckel alltid. Självklart kan jag ha fel här, men jag undrar ändå hur länge Dr. Faraday har haft nycklar och därmed möjlighet att ta sig in i själva huset utan att någon vet om det.

Boken har flera lager av handlingar. Familjen och huset kan tolkas som överklassens nedgång och fall och Dr. Faraday arbetarklassens erövring, eller åminstone försök till erövring, av överklassens tillgångar och livsstil.

Man kan också läsa det som en berättelse om en man som börjar bli medelålders och ännu inte funnit sin plats i samhället. Han har lämnat sina föräldrar som offrade allt för att han skulle få utbildning och han till och med hatar dem. Han känner sig inte hemma i arbetarklassen och accepteras inte av överklassen. Han vill göra sig ett namn och vill ta hjälp av familjen Ayres. Han är en man med en frustration och en längtan efter att komma upp sig. Hur långt driver det honom?

Sen har vi också själva familjen Ayres och deras öde. Man kan också läsa boken som en berättelse om en familj som hemsöks, av sitt förflutna, av de bojor som huset innebär. Eller för all del av arbetarklassens hunger efter mer.

En helt annan sak som fascinerade mig under läsningen var miljöbeskrivningarna, eller rättare sagt beskrivningarna av Hundreds Hall. Dr. Faraday vet ju hur stort huset är och hur det ser ut från utsidan och har ingen anledning att beskriva just detta, vilket gör att jag inte har någon känsla av hur stort huset är. Istället vidgas mina föreställningar och ställs på sin spets när han senare presenterar ett gigantiskt trapphus, nya rum och salonger, nya flyglar och våningar. Det är som att huset växer inför mina ögon, våningar tillkommer och trapphus skjuter upp ur taket etc, vilket är en ganska udda och förvirrande upplevelse.

Tycker jag då om The Little Stranger? Ja, det gör jag verkligen! Det är inte ofta jag läser en bok som är upphov till så mycket förvirring och tankar som den här. På ett positivt sätt! Det är litterärt skickligt och Waters förtjänar absolut att boken var med på shortlist till Man Booker Prize 2009.

Nu är jag riktigt sugen på att läsa fler böcker av Waters även om jag inser att antagligen kommer inget av det tidigare vara lika bra som den här. Eller har jag fel?

499 sidor
Utgivningsår England: 2009
Utgivningsår Sverige: 2010
Svensk titel: Främlingen i huset

Andra om samma: Hyllan tycker den är fantastisk, Luttrad bibbla gillar också, Helena på Bokhora ropar Läs!, Linda blev skrämd, Sanna på Ett skålpund kött blev mörkrädd, Titti på Hellre barfota än boklös är lika förvirrad som jag, Dora vill också diskutera slutet, Lyran gillar,

© 2010 Boktoka.