// du läser just nu...

Betyg 3, Vanlig roman

På andra sidan solen av Maria Ernestam

När jag 2005 köpte Maria Ernestams debutroman Caipirinha med döden till min moster i present fick jag lite senare tillbaka den med orden att hon trodde att jag nog passade bättre in på bokens målgrupp, för själv kände hon sig inte så hemma. Jag läste den och förstod mycket väl vad hon menade.

När Ernestam kom med sin fjärde roman Alltid hos dig 2008, tyckte jag att hon hade förändrats i sitt författarskap, kanske framför allt att det kändes som att hon bytt målgrupp. Den romanen kändes som att den riktade sig mer till min moster än till mig. Inte för att det gjorde något då. Jag tyckte väldigt mycket om den.

På andra sidan solen, Ernestams senaste roman, känns även den som att min moster är målgruppen. Huvudpersonen Viola förbryllar mig åldersmässigt, men jag tolkar de motstridiga uppgifterna som att Viola är kanske 55 och att hennes man Axel är något äldre.

Nu börjar Axels mor Marianne bli dement och bor på ett hem i Skåne, och för att kunna hälsa på henne har Axel och Viola fått låna ett hus i närheten av hemmet över påsklovet. Tonårsdöttrarna följer också med och de ska vara, som Axel säger, ”bara familjen”.

Marianne visar sig vara som dementa ofta är, klar och förvirrad om vartannat. När Viola för en stund lämnar Axel och Marianne ensamma träffar hon på en gammal men väldigt klar kvinna som heter Léa. Léa bjuder in Viola på kaffe och strax pratar de om både det som tynger och det som gläder. Viola går därifrån lätt om hjärtat med en bunt noveller som Léa skrivit och som hon gärna ser att Viola läser.

Men Skånevistelsen som skulle vara så mysig blir snart något helt annat. Axel är stingslig, oberäknelig och inte minst svartsjuk, far ut mot Viola och anklagar henne än för det ena, än för det andra. Och Viola som så gärna vill prata med honom om novellerna hon fått låna, men han vill ju inte prata om något alls.

I Léas noveller utvecklas en parallell berättelse där temat är missionärer i Kina. Och det är nog där som det blir lite splittrat. Berättelsen om Viola och Axel är förvisso intressant, men hade nog behövt utvecklats för att bära hela romanen självt, så jag förstår att Ernestam lade in novellerna, men det blir liksom mer något helt annat än en integrerad del av berättelsen om Viola. Helt enkelt lite krystat och konstigt. Jag får inte ihop det och jag blir aldrig riktigt intresserad.

Boken är också full av diktstrofer och citat, med säkert fin och djup innebörd, både generellt och för berättelsen, men ärligt – jag orkar inte stanna min lästakt och ta in dem. Jag är inne i romantempo, inte poesikontemplation. Så jag skummar. Det kanske var dumt, men så blir det ibland.

Samtidigt är det något eget och bra med Ernestams författarskap. Hennes språk är njutbart och personteckningarna konturfasta och personliga. Berättelserna intressanta även om jag måste säga att jag i och med På andra sidan solen, längtar tillbaka till den gamla Maria Ernestam, som alltid hade en udda twist på sina berättelser, en Ernestam som riktade sig till mig. Men tro inget annat: Jag gillar henne. Jag tror på henne. Det tar långt ifrån slut här. Hon är en av våra blivande stora.

Vad jag förstår av Ernestams efterord så är berättelsen om Kina-missionärerna något som ligger henne varmt om hjärtat. Kanske är det till och med så att det är en berättelse hon var tvungen att få ur sig. Då säger jag tack, nu är det gjort, det blev en mellanbok. Skriv nu något riktigt bra igen!

280 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010

Andra om samma: Lilla O gjorde kopplingar som jag inte gjorde,

Åsikter

3 kommentarer på “På andra sidan solen av Maria Ernestam”

  1. Nu blir jag lite orolig för jag har också tyckt jättemycket om hennes böcker med oväntade upplösningar; Caiprinha med döden är ju helt fantastisk fast jag väntade länge med att läsa den för jag trodde inte att jag skulle gilla det övernaturliga inslaget med Döden.

    Posted by Ylva | 31 May, 2010, 13:00
  2. Håller med fullt ut! Det är en förändring, och det var bättre förr. Men jag tror också att det kan vara ett behov hos författaren som måste tas om hand….Hoppas hon kommer tillbaka lite grann som förr!

    Posted by Marie Johnsen | 31 October, 2010, 17:05
  3. Språket, texten och de parallella historierna fascinerar mig. På andra sidan solen är en bok som står i hyllan och som jag faktiskt kommer komma ihåg att jag läst.

    Posted by Karin | 13 June, 2011, 20:53

Skriv en kommentar