Betyg 4, Ungdom

Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo

Det är fascinerande hur en Lisa Bjärbo i sin debut är så skicklig att hon kan bygga upp både stämning och spänning i en berättelse som är så förutsägbar som man ändå måste säga att Det är så logiskt alla fattar utom du är. För titeln är verkligen sann; det är logiskt. Redan bara av att läsa baksidestexterna (som egentligen inte är baksidestexter eftersom de sitter på insidan av de båda pärmarna) så vet man hur det ska gå. Det skulle kunna förstört berättelsen men gör det inte alls. Kanske till och med tvärt om.

Det hela handlar om Ester och Johan. De har varit bästa vänner sedan tidernas begynnelse, som ler och långhalm, som Piff och Puff. Vännerna och klasskamraterna har väntat på att de ska bli ett par också, men nej då, de är bara bästa vänner. För Ester har ju dessutom span på Adam, den snyggsnygga hårdrockaren som spelar i band.

Problemet är bara att Johan faktiskt är kär i Ester och har varit det i fyra år nu. Och snart orkar han inte längre låtsas entusiastisk när hon vill älta Adam igen och igen. Om vad han sa och gjorde och vad det kan betyda. Johan vet helt enkelt inte hur lång tid till som han kan hålla ihop utan att brista.

Som grädde på moset beter sig Johans pappa väldigt konstigt. Jobbar över hela tiden och kommer hem sen. Och mamman ser ledsnare och ledsnare ut. Inte bra.

Jag måste säga att Bjärbo faller helt in i den svenska traditionen för ungdomsromaner vad gäller form och innehåll, kanske drar hon det hela ett snäpp längre. Tonläget känns trovärdigt och exakt. Hon använder sig av punker och radbrytningar för att betona och pausa på ett sätt som är ganska likt Johanna Lindbäcks men utan att det någonstans känns som en kopia. Det är snyggt, bra, ja nästan perfekt.

Det är bara vid något enstaka tillfälle som något skaver lätt lätt och jag fastnar till och faktiskt inser att det inte är på riktigt utan en författad text jag läser. Men det är sällan och den mesta av tiden är jag helt grundlurad. Och då tillhör jag ändå inte den tänkta målgruppen.

Språket känns igen från Bjärbos blogg Onekligen (som verkligen rekommenderas) utan att det känns som att det är Bjärbo själv som talar och tänker boken igenom. Det är roligt också att finalscenen i boken verkar vara synnerligen inspirerad av en händelse i hennes eget liv, som hennes sambo skapade åt henne för något år sedan och som nästan fick mig att böla, men jag säger inte mer.

Det enda jag slutligen vill säga är att jag i Bjärbo anar en författare med goda framtidsutsikter och jag längtar redan nu efter nästa alster. Detta är den givna sommarläsningen för 12+. Sätt den i händerna på varenda en!

Ps. Och så tycker jag så mycket om att Johan är en vanlig ocool kille och Ester en ganska vanlig tjej.

251 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010

Några andra om samma: Bokgalleriet skriver om saker som jag också tänkte men glömde skriva, Annettes bokblogg gillar, Anca på Anceborgsposten tyckte det var sorgligt, Den hemska tvillingen vill ha en tvåa nu! Det vill jag med. Onekligen.

Rabén & Sjögren gav ut den.

© 2010 Boktoka.