Betyg 4, Spänning, Vanlig roman

The Poison Tree av Erin Kelly

Jag är väldigt förtjust i författaren Tana French, eller ja egentligen snarare om man ska vara petig de två böcker av henne som jag läst hittills. När jag sedan fick inside info och dessutom en bok i min hand av en författare som sades vara i French-land så blev jag minst sagt nyfiken. Ändå höll jag mig länge innan jag läste The Poison Tree av Erin Kelly. Varför vet jag inte.

Berättelsen handlar om Karen som är en flitig och ordentlig student som inte alls lever något vilt studentliv utan som snarare fastnat i medelklassliv redan i universitetet. Hon lever med tre överklassflickor som hon stötte på av en slump, blev ihop med en rugbyspelare och spelade tennis. Det var väl okej men när rugbykillen gör slut, upptäcker hon att så himla upphetsande är hennes liv knappast.

När hon möter Biba för första gången är det som att hon möter ett annat typ av liv, ett liv hon gärna vill ha och hon vet inte vad hon kan göra för att bli vän med Biba. Biba står för allt det som Karens liv saknat hittills; spontanitet, kärlek, dramatik, värme och att tillhöra ett sammanhang. Det verkar så idylliskt och spännande.

Ganska snabbt dras Karen in i Bibas liv och börjar bit för bit pussla ihop vem Biba är och hur allt egentligen hänger ihop. Hur kan hon och hennes bror Rex ha råd att bo i det stora lyxiga huset? Var är deras föräldrar? Vad har Biba och Rex för konstig relation egentligen? Och när ska de äntligen fråga Karen om hon vill flytta dit?

Jämförelsen med French är inte helt oäven. Det är en omsorgsfullt skriven berättelse. Tempot är långsamt och eftertänksamt och bygger skickligt och bit för bit intrigen och sanningen bakom vad som egentligen hände. Snygga hintar som inte avslöjar för mycket och som förvillar, driver läsning och intresse framåt. Känslan är lätt klaustrofobisk i den täta cirkeln av människor som lever så nära varandra och ändå inte har en aning om vad som försiggår i de andras huvuden.

Det är snyggt och jag gillar det verkligen även om läsningen bitvis gick riktigt långsamt framåt. Jag kunde ha läst en lång stund i mitt tycke och kommit tio sidor framåt, men det skulle jag säga att snarare visar på att språket är tätt och mer avancerat än gängse spänningslitteraturprosa. Då tar det tid för mig att läsa.

The Poison Tree är sannerligen ett givet val för den som läst Tartts Den hemliga historien och Tana French och nu längtar efter något i samma anda. Kelly kanske inte når exakt lika högt men betyg 4 (= mycket bra!) får den helt klart. Rekommenderad sommarläsning, eller vilken årstid som helst för den delen.

341 sidor
Utgivningsår England: 2010

© 2010 Boktoka.