I samma härad som Meyers Twilightkvartett och Stiefvaters Frost-serie, hör Fallen ängel av Becca Fitzpatrick definitivt hemma. Självklart finns det såväl olikheter som likheter; till exempel så handlar Fallen ängel om just änglar, medan Meyer och Stiefvater leker med vampyrer och varulvar (jaja formskiftare). Målgruppen för böckerna är densamma, samtidigt som Fallen ängel är långt ifrån så snäll och gullig som Frost eller pryd som Twilight. Och den där extra elakheten gillar jag.
Fallen ängel handlar om Nora som går i gymnasiet och som plötsligt placeras bredvid den där nya killen Patch istället för bredvid sin bästis. Hon kan inte tänka sig sämre scenario. Patch verkar så nedlåtande och elak och nog är han ganska vass mot henne. Samtidigt flirtar han med henne på något konstigt motsägelsefullt sätt. Som om det inte var nog med det här måste Nora göra ett grupparbete med honom.
Aversionen mot Patch förbyts snart i attraktion. Hon kan snart inte tänka på annat än vem han egentligen är, var han är, varför han är som han är, och hur det kommer sig att han vet så skumma saker om henne. Att han har hört ihop med henne och hennes släkt i generationer, är knappast något som hon kunnat tänka sig ens i sina vildaste fantasier.
Jag hade nog orimligt höga förväntningar på Fallen ängel. Till stor del var det det übersnygga omslagets fel. Jag har peppat på det redan när jag såg den amerikanska utgåvan första gången. Sen är Fitzpatrick inte lika skicklig som Meyer på att bygga stämning, även om jag som sagt gillar Patch för att han inte är så himla snäll, utan ganska egoistisk och manipulativ (skillnaden mot Edward som låtsas vara snäll men som också är egoistisk och manipulativ?).
Men det räcker inte riktigt till för att jag ska bli såld. Flera gånger under läsningen tänker jag att Meyer gör det bättre och när jag kommit till slutet upptäcker jag en inkonsekvens som jag stör mig rejält på.
Sen är jag nog för gammal för det här. Medan Meyer tilltalar även en äldre publik så tror jag att både Stiefvater och Fitzpatrick mer uteslutande tilltalar den faktiska tänka målgruppen, dvs tjejer i tonåren. Alltså inte 35-åringar. Sen finns det ju mängder av ungdomsböcker som fungerar även för vuxna. Eller, måste jag återigen fråga mig, är det Meyer som står i vägen hela hela tiden?
Jag tänker mig att de som läst och gillat Twilight gillar det här starkt. De riktiga hardcore Twilightfansen är nog inte lika lättflörtade, men de som läst Meyer och gått vidare finner nog stort nöje i Fitzpatrick. Och det kommer dessutom en uppföljare med den engelska titeln Crescendo i september och ett väldigt snyggt omslag även den. Den svenska utgåvan lär vi väl få vänta något år på.
288 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010
Utgivningsår USA: 2009
Originaltitel: Hush hush
Översättning: Carina Jansson
Fallen ängel släpps till försäljning i augusti 2010.
Andra om samma: Johanna L på Bokhora tyckte att det var för perfekt, Fiktiviteter gillade verkligen,
B. Wahlströms gav ut den.
Jag kan inte annat än hålla med dig. Jag tycker “Hush, Hush” är väldigt lik Twilight, så till den grad att om Patch varit en vampyr hade vi haft ungefär samma historia. Jag irriterar mig fruktansvärt på den uppenbara bristen på fantasi. Det känns som copycat. Men jag gillar också den mer elaka sidan av Patch, och det finns gånger då jag skrattar och jag tycker inte att språket är dåligt. Jag tycker bara att boken är ooriginell och det saknas ett riktigt slut. Men det förklaras väl vidare i nästa bok kan jag tänka.
Jag blev också peppad av omslaget, som är oerhört vackert. Det var bara därför jag ville läsa den.
Well. Bra att nån tycker som jag.
Sen vet man ju aldrig vem som skrev först. Om det är så att manuset till Hush hush legat i byrålåda och publicerats just pga Twilight-hysterin eller om det är ett kopierat koncept. Det funderade jag över både när jag läste den här, och när jag läste Frost.
Nu räcker det med den här typen av historier för ett tag tycker jag.
Du verkar ha en bra blogg Amanda – jag ska börja följa dig nu.
Jag är ett STORT twilight fan, har läst både böckerna och sett filmerna. Jag är team Jacob, pga han är mer som Patch än Edward. Edward är för fin och snäll enligt mig. Iallafall tillbaka till Fallen ängel.
En otroligt bra bok enligt mig, och jag hoppas verkligen att det kommer komma fler än en fortsättning. Ett – är att den är för kort. Allderles för kort. Jag tycker att Becca kunde dragit ut historien lite till. så den blivit åtminstone 400 sidor. Fler dagar där det händer lite mindre saker, då uppskattar man dagarna där det händer saker, mer.
Och för alla er som säger tex: men ååh Becca skrev Hush Hush för att härma Twilight! Vilken härmapa ååh! blablabla. Becca började skriva på Fallen Ängel för 5 år sen. Långt innan Stephene skrivit Twilight.
På något vis är Jacob mer mänsklig, eller hur? Vilket förvisso blir konstigt att säga när det handlar om en varulv som ju är mer mänsklig än en vampyr om man nu ska vara petig. Men jag menar väl snarare att han inte är så felfri som Edward är, även om även Edward har sina fel.
Och felfri är ju knappast Patch heller, även om jag inte tycker att man lärde känna honom lika väl som Jacob eller Edward. Å andra sidan har jag ju läst en bok om Patch och fyra tjocka om de andra vilket kanske förklarar den saken.
Så det var så? Fem år innan. Intressant information.
Tack för den.