Betyg 4, Ungdom

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

Vi har diskuterat det förr. Det finns ungdomsböcker som skildrar det tunga och svåra, som i anorexi, självmordstankar, missbruk, övergrepp och de behövs de böckerna. Sen finns det böcker som skildrar det kanske mindre tunga men också på sitt vis svåra i det mer oproblematiska livet, som i flickvänner som gör slut, att komma som ny till skolan, eller det där med att få bonussyskon. Den typen av romaner känner jag igen mig lite mer i, och såna romaner skriver Johanna Lindbäck. Nu senast med Saker som aldrig händer.

Saker som aldrig händer handlar om Andreas som är typ 18, en vanlig kille men kanske på sätt och vis ovanligt lyckad. Han har kompisar, han har finaste tjejen Hanna sedan ett år tillbaka, han tränar och han har trygga hemförhållanden som en psykolog skulle säga. Förvisso har hans morsa precis flyttat från Luleå till Stockholm, från arbetslöshet till ett jobb, och det var väl inget han kunde säga om det, bara flytta hem till pappa i huset utanför stan.

Men helt kul är det inte att bo hos pappa. Åka buss och långt att gå från busshållplatsen. Kompisarna vill inte komma ut och hälsa på, och Erik, barndomsbästisen i huset bredvid, verkar inte vilja kännas vid att de en gång var kompisar. Dessutom har det varit något konstigt med relationen med Hanna de senaste månaderna. Som att det är något som skaver.

Så en dag får han veta att Hanna kramat och till och med hånglat – men inget mer! – med en annan kille. Och han får veta att kompisarna vetat men inget sagt. Och även om Hanna säger att den andra killen inget betyder och att hon vill vara med Andreas, så känner han sig så ensam. Så ini helvete ensam. För vem ska han kunna lita på när Hanna och kompisarna svikit?

Några konkreta saker som jag gillar med boken är kill-perspektivet i en kärleksroman. Det är ovanligt även om det inte är unikt. Sen gillar jag att Andreas förvisso blivit sviken men att han inte är lämnad. På så vis har han andra typer av problem att brottas med utöver ett krossat hjärta. Vill han fortsätta med Hanna ändå? Kan han fortsätta? Och kan han tänka sig att förlåta kompisarna? Och hur går det till i så fall? Borde de inte säga förlåt? Det hela blir mer komplext.

Fint är också den återupptagna vänskapen med Erik, att Erik ser att han behövs och att han väldigt otypiskt tonåringar offrar sig för Andreas skull. Men Erik är inte någon typisk tonåring och kanske är detta med Erik det enda jag vänder mig lite mot. Kanske var det nödvändigt för bokens helhet. Kanske inte.

Lindbäck skriver som vanligt med förbluffande träffsäkerhet när det kommer till dialoger och tankar. Jag tror på varje ord hon skriver. Jag gillar det skarpt och längtar redan nu efter nästa bok och hoppas på någon gång under 2011.

Sen faktiskt: det borde finnas varningstext på böcker som får en att gråta offentligt. Den här borde definitivt ha det.

255 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010

Andra om samma: AnnCharlott på Bokstavligt talat tycker att den är övertygande och trovärdigt, Maria på Böcker kan ta dig vart du vill sträckläste, Helena på Barnboksprat tycker att det är riktigt bra, En full bokhylla är lite besviken, Bokmamma tycker att det är skön avkoppling, Lilla O hade svårt att släppa den, Maria och Pernilla på Bokfreak chattar om boken,

Rabén & Sjögren gav ut den.

© 2010 Boktoka.