Betyg 2, Deckare

Den gula hästen av Agatha Christie

Jag trodde i ärlighetens namn att de deckare av Agatha Christie som stod i min oläst-hylla egentligen var lästa under min deckarfrenesi på högstadiet och att jag bara inte kom ihåg att jag läst dem. Men när det kommer till Den gula hästen så tror jag faktiskt inte att jag läst den förut. Helt säker är jag dock inte.

Den gula hästen handlar varken om Poirot, miss Marple eller den där journalisten som jag har för mig att har huvudrollen ibland, utan om författaren Mark Easterbrook som av någon outgrundlig anledning ramlar in i denna mordhistoria. Den som kan sin Christie märker dock att ett flertal karaktärer från andra av Christies skapelser finns med som bifigurer här.

Gåtan dras igång av att en kvinna ligger för döden och kallar till sig en katolsk präst för att lätta sitt hjärta. Det hon berättar precis innan hon dör får prästen att blekna. Han skriver en lista över de namn kvinnan nämnt och lägger i sin sko eftersom han har hål i fickan. På vägen därifrån blir han ihjälslagen och till synes rånad eftersom hans fickor är totalt länsade. Men polisen hittar listan och börjar att fundera.

Samtidigt på ett fik i Chelsea blir Mark Easterbrook vittne till ett gräl mellan två unga rika kvinnor som slutar med att den ena drar den andra i håret så att tussar lossnar. Tydligen bråkar de om en man och några dagar senare får Mark veta att den ena av dem är död.

Ett par dagar senare ska Mark hem till sin nyliga avlidna gudmors hus för att hämta sitt arv och stöter då ihop med en man som snokar i trappuppgången. Mannen visar sig vara rättsläkare och är ute och undersöker namnen på prästens lista. Och på listan står Marks gudmor. Detta resulterar i att Mark drar igång en egen utredning där han följer rykten han hört om ett ställe kallat Den gula hästen, där man visst ska kunna beställa mord som utförs över telepati.

Att läsa Den gula hästen känns som att kliva in i en film från 1960-talet. Folk pratar lite konstigt och använder uttryck som ”fadermördare” vilket jag måste slå upp för att få veta att det var en viss typ av skjortkrage och inte ännu ett brott. Kvinnosynen är skum, ja och manssynen är väl också ganska skum. Och plotten är ett hopkok av ledtrådar och antydningar, som ganska många lämnas därhän. Till exempel inser jag nu att jag aldrig fick veta hur det egentligen förhöll sig med mordet på Marks gudmor. Vem hade beställt det? Och varför? Ganska många lösa trådar här alltså.

Samtidigt är det lätt och lite annorlunda underhållning. Inte så blodigt som dagens deckare utan mer finurligt och pussligt även om jag ärligt talat många gånger inte förstod hur Mark eller polisen kunde dra sina slutsatser utifrån det de visste.

Men jag hade en trevlig dag med Christie och nu vet jag åtminstone att jag har läst Den gula hästen.

188 sidor
Första svenska utgåva: 1962
Utgivningsår England: 1961
Originaltitel: The Pale Horse
Översättning: Sven Bergström

Andra om samma:ElinLeticia skriver på Boksidan att det är en av de bästa Christiedeckarna enligt henne, Helena på Bokhora rankar den som topp 3,

Bonnier förlag gav ut den när det begav sig. Just den utgåva jag läste är en Bonnier pocket från 1988.

© 2010 Boktoka.