Betyg 3, Essäer, Fakta, Humor

Människor som gått till överdrift av Kalle Lind

När Människor som gått till överdrift av Kalle Lind kom i min ägo för ett par månader sedan, började jag läsa den på en gång. Men eftersom detta är en bok som man antingen läser valda delar av, lite här och lite där, eller kortare bitar i taget, så är det inte en bok man slukar på några dagar. Jag har haft den som snuttläsningsbok i hemmet, lite vid läggdags, lite då och då, och som sådan är den synnerligen passande.

På samma sätt som Linds förra bok Människor det varit synd om, så är det här en bok som i kapitelvis fokuserar på olika människor eller företeelser. I förra boken var det människor som det antingen varit synd om, eller som själva tyckt det. I den här boken är det människor som gått för långt på något vis.

Det handlar om Lou Reeds föräldrar som försökte bota sonens homosexualitet med elchocker, Paul McCartney som värnade om miljön men flög i eget privatplan när han hade lite bråttom, Bosse Parnevik som inte kunde sluta göra TV-program om sig själv, etc etc.

Lite här och lite där med andra ord, och på så vis är det väldigt underhållande och även allmänbildande. Om jag hade invändningar mot hur Lind handskades med sanningen i förra boken så är han mycket tydligare denna gång med när han fabulerar fritt och källhänvisningar. Det är mycket bra!

Vissa kapitel känns dock lite dåligt bearbetade. Ibland handlar det om flera personer i texten fast bara en står i rubriken. Det blir lätt förvirrande särskilt som det är personer som har liknande namn (Kapitel 3 om Anita Lindblom som även innehåller text om Anita Ekberg t ex). Vissa kapitel saknar en tydlig poäng och jag undrar lite varför de är med alls. Kanske behövdes de som utfyllnad?

Men när Lind är bra så är han briljant! Den förra boken om folk det var synd om, kunde gå över anständighetens gräns ibland, men den här boken balanserar inte alls på samma sätt, antagligen beroende på inriktningen på boken.

Allra bäst gillar jag texterna om Lou Reed (där Lind ironiserar över homofobi) och om författaren Stig Larsson. Liksom i förra boken är Lind som bäst när han låter en enskild persons agerande blomma ut i funderingar kring ett samhällsfenomen, gärna i kombination med religion.

Nu funderar jag över om det kan tänkas finnas material till en tredje volym på samma tema. Om det finns det så är det helt säkert att jag kommer att läsa den också.

270 sidor
Utgivningsår Sverige: 2010

Andra om samma: Clas gröna blogg tycker Lind skriver bättre och bättre, Johan Wirdelöv på Dagens bok tycker inte riktigt att det håller måttet,

Roos & Tegnér gav ut den.

© 2010 Boktoka.