Betyg 5, Extraordinär

Ich bin ein Bibliothekar av Christer Hermansson

I mitt arbete stötte jag förut ofta på boken Ich bin ein Bibiothekar av Christer Hermansson. Vad är det för en konstig titel? tänkte jag ofta. Vad kan det vara för en bok som har en så konstig titel? Men min kollega, som för övrig var bibliotekarie och hette Krister (men inte Hermansson) verkade uppskatta den mycket och jag bestämde mig för att någon gång ska jag ta och läsa den där boken med den konstiga titeln.

Men nu när jag såg att Tusculum förlag kommer med en ny bok av Christer Hermansson, som dessutom är en fortsättning på Ich bin ein Bibliothekar så fanns det inget att tveka på längre. Nu skulle den läsas. Sagt och gjort – jag gick till biblioteket, jag gick hem och jag läste. Sedan ramlade Kulturchefen ner i brevinkastet och se på fan om den inte fått sällskap av nyutgåvan av Ich bin ein Bibliothekar! Vilken lycka! Och vilka fina! Lätt reviderad står det om nyutgåvan, men inte läser jag om så tätt inpå, så för kännedom så är den text som jag här skriver om, versionen från 2001.

Boken har Oliver C. Johansson som huvudperson. En man uppvuxen i ett synnerligen puritanskt hem, och själv döpt efter Oliver Cromwell eftersom fadern innerligt hoppades att sonen i Cromwells anda skulle leva ett puritanskt och rättskaffens liv. Den människa som sedan blev resultatet av detta är en man oförmögen till att delta normalt i sociala sammanhang, sträng och strikt i detaljerna, totalt humorbefriad och en ganska sorglig figur.

En av faderns bekanta sa till Oliver när han var barn att hans personlighet skulle lämpa sig för bibliotekarieyrket och efter det fanns enbart den vägen för Oliver att vandra. Och hans dröm gick i uppfyllelse; han fick arbete på Södertälje stadsbibliotek.

Men en dag får de en ny chef. En karriärhungrig, omorganiserande kvinna i 50-års åldern. Hon har imponerande intellektuella meriter men är känd för att vara okänslig och otäck som chef. De andra på biblioteket bävar. Oliver C. Johansson ser fram emot den nya chefens ankomst med naiv och enkel tro på att hon vill bibliotekets väl, och att hon är helt rätt person att leda biblioteket in i framtiden. Något annat går ju inte, hon är ju deras nya chef.

Det här är en kort och snabbläst bok, skriven i första person med Olivers berättarröst. Stilen är således helt utan medveten humor från Olivers sida, men så rolig att jag fnissade högt ett flertal gånger på vägen hem från jobbet. En riktigt rolig bok. Och samtidigt sorglig och så tragisk.

Förutom den oförglömliga person som Oliver C Johansson utgör, så minns jag med särskild tydlighet de två listor som han tagit fram över de enklaste respektive de svåraste frågorna han fått när han arbetat i informationsdisken. Underbart!!! De listorna skulle jag kunna kopiera och sätta upp på kylskåpet som humörhöjare för kolsvarta novembermorgnar.

Nej, det här är en pärla som får högsta betyg av mig. Den kräver inte mycket tid och är så himla bra. Har du lite restid eller en kväll över så läs den! Den är verkligen värd den timme som den tar att läsa.

Nu ser jag verkligen fram emot att läsa Kulturchefen! Rapport följer.

109 sidor (nyutgåvan 124 sidor)
Utgivningsår: 2001
Nyutgåva: 2010

Originalutgåvan: Pequod Press
Nyutgåvan: Tusculum Förlag

Andra om samma: Rikard på Dagens bok dissar grovt, Karin på Pocketbloggen gillar däremot, Ord och inga visor gillar också,

© 2010 Boktoka.