Känslor jag hade när jag jobbade på budfirma i Kista. Det är vad dagens inlägg kommer att handla om. Det var inte direkt något jag tänkte att jag skulle skriva om när jag vaknade men så blev det. Anledningen till att det blev så, om ni är nyfikna, är att jag fick en tio års vänskaps-notis på Facebook. Det var en person som jag minns att jag blev fb-vän med första dagen vi jobbade ihop. Nämligen min första dag på budfirman i Kista. Jag fick en nostalgikick och nu är vi alltså här.
Den första känslan som jag förknippar med budfirman i Kista är gemenskap. En någorlunda pretentiöst uttryck möjligen men det sammanfattar ändå känslan väldigt bra. På budfirman i Kista arbetade det bästa gäng jag någonsin varit en del av. När jag började, då jag precis fyllt 20 år, blev jag direkt välkomnad i gemenskapen. Där fanns människor i alla åldrar, olika bakgrund, olika kön och massor med olika karaktärer. Det var en fin tid på budfirman i Kista och en stor anledning till detta var mitt team. Gemenskapen var genomgående.
Erfarenhet är det andra order jag tänker på när jag funderar över budfirman i Kista. Det var nämligen mitt allra första jobb. Det jobb som skulle komma att forma vad jag visste om arbetslivet senare. Jag var på budfirman i Kista i lite drygt 3 år men jag brukar tänka att erfarenheten jag bar med mig var så stor som från ett jobb på minst fyra gånger så lång tid. Det gav mig viktig vägledning. Inte för att jag på något sätt valde att vara kvar i samma bransch. När jag lämnade Kista var det över inom budfirmor för mig. Men jag bar ändå med mig den där förberedelsen för nästa steg, och nästa igen. Jag tror att vi alla har mer nytta av våra första jobb än vi kanske vill erkänna.
När jag nu arbetar med pretentiösa uttryck om arbetet på budfirman i Kista kan jag likagärna slänga ur mig ett till: Tillit. I en uppväxt där detta var en bristvara var det fint att hamna hos en arbetsgivare som verkligen tog hand om en. Jag var behövd och det fick jag också höra. Villkoren var schyssta och jag var nöjd med allt som hade med arbetsplatsen att göra. Tilliten är också något jag tar med mig från det här och vidare ut i arbetslivet. Ovärderligt.
Jag ber att få återkomma om detta snart igen. Om det är ett ämne som intresserar er, vill säga!