// du läser just nu...

Betyg 4, Litteratur, Politik

Proggiga barnböcker av Kalle Lind

 Bit för bit, ett par sidor i taget, har jag läst Kalle Linds bok Proggiga barnböcker, en bok som precis som titeln antyder tar upp de barnböcker som kom ut under sent 1960-tal och 1970-tal och som på ett eller annat sätt är tydligt proggiga. Proggiga då i betydelsen att de har ett tydligt vänsterperspektiv och en lika tydlig programförklaring. Man vill påverka barnen till något, lära dem något eller öppna deras ögon för världens orättvisor.

Jag var nog lite för ung för att ha fått ta del av alla dessa titlar som Lind tar upp men de fanns ju kvar på förskolor och hemma hos min äldre kusin. Alla har jag inte stött på, många känner jag igen till utseendet och några vet jag att jag fått ta del av som barn.

Lind tar upp allt från bilderböcker om hur barn blir till och sexualitet, till förortsskildringar där huvudpersonerna heter Kenta, har en alkoholiserad frånvarande farsa och en ensamstående arbetslös morsa. Självklart hänger Kenta i gäng i t-banan och provar på både det ena och det andra. Många av barnböckerna handlar också om hur revolutionen ska komma, att rika människor är dumma och ska störtas eller omvändas.

Allt detta tittar Lind på med sin sedvanliga ironiska blick och även om jag ibland vrider mig av obehag inför de böcker han tar upp, och deras innehåll, så njuter jag av Linds kritiska blick och som sagt – ironi. Utan den hade jag nog inte läst en bok om 1970-talets barn och ungdomslitteratur till slut. Utan den hade jag inte kommit längre än till förordet. (Särskilt roligt hade jag åt kommentaren om mannen på en förlossningsbild som ser ut precis som Abraham Lincoln!)

Herregud säger jag, att vi växte upp med dessa böcker. Eller snarare kanske man kan fråga sig hur vi blev efter att ha läst dessa böcker, en fråga som Lind tar upp redan i sin undertitel: därför blev vi som vi blev. Jag kan inte svara för hur någon annan än jag själv blev, men jag tror nog att så tydliga budskap blir en smula kontraproduktiva, åtminstone om man talar om den politiska delen av proggigheten. Jag är tämligen ointresserad av politik, andra var ju så himla intresserade att jag liksom inte behövs. Rollerna som politiska kämpar var fyllda och jag tittade istället åt ett annat håll (vad det nu var…).

För att återgå till Linds bok så är jag glad för att jag läst den. Jag har fått en mer komplett bild av vad som försiggick i samhället under den period då jag föddes. Nu vet jag verkligen inte allt, men lite mer än tidigare. Det är en bok som är rolig, trivsam och lärorik.

Nu väntar jag på vad Kalle Lind ska få mig intresserad av nästa gång, för intresserad lyckas han få mig. Så länge får jag väl försöka roa och bilda mig på egen hand.

219 sidor
Utgivningsår: 2010
Förlag: Roos & Tegnér

Andra om samma: AnnSofie på Ooofbok missade också de proggiga böckerna men av annan anledning än jag, Ella på Dagens bok har skrivit en riktigt bra recension,

Åsikter

4 kommentarer på “Proggiga barnböcker av Kalle Lind”

  1. Pia Huss ganska skarpa kritik i tv-programmet “Babel” mot en del påståenden i den här boken var viktiga och nödvändiga.
    Oj, vad det finns många myter om den sena 60-talets och tidiga 70-talets barnkultur.
    Både Lena Kåreland och jag (i min doktorsavhandling i litteraturvetenskap) har skrivit om detta ämne.

    lena kjersén edman

    Posted by lena kjersen edman | 7 November, 2010, 09:51
  2. Jag har inte läst hela boken, men det jag läst har varit väldigt underhållande – och en aning skrämmande. Jag tror som du att den här typen av övertydliga budskap inte alltid går hem (och det ska man nog vara tacksam för). Själv var jag ganska förskonad från denna typ av propaganda, men så tillhörde inte mina föräldrar de som gick omkring och väntade på revolutionen.

    Posted by AnnCharlott | 8 November, 2010, 13:04
  3. Jag missade dem också, totalt!
    Lite märkligt, eftersom jag började gå till bibliotek så fort jag lärt mig att läsa, å andra sidan betydde ju det att jag valde mina böcker själv, mycket äventyrsböcker, Astrid och Gösta Knutsson, har jag för mig att det var… :)

    Posted by Shirouz | 10 November, 2010, 09:29
  4. Lena: Jag kan verkligen tänka mig att Linds bok kan få skarp kritik om man är på det humöret. Lind är ju inte den som direkt drar sig för att dra saker till sin spets eller att driva ganska respektlöst med olika saker. Och det är det som jag oftast uppskattar hos honom.

    Myter finns det väl om de flesta tider, men kanske mest om just 1970-talet. I Linds bok däremot tycker jag att han visar konkreta exempel, om än ur en ganska snäv grupp litteratur. Men så heter ju boken Proggiga barnböcker också.

    AnnCharlott: Underhållande OCH skrämmande sammanfattar Linds bok väldigt bra! Det ska bli intressant att om 20 år blicka tillbaka och se trenden i barn- och ungdomslitteraturen idag. Blir det jämlikheten i böckerna från Olika förlag etc som kommer att tas upp då? (inte heller jag bodde tack och lov i något propagandahem, inte väntades på revolutionen hos oss. Däremot på att fåren skulle få lamm och behöver klippas. Varför vi hade får när vi var vegetarianer tror jag inte att någon förstod varken då eller nu.)

    Shirouz: Du gick din egen väg direkt alltså! Varför är jag inte förvånad? :D

    Posted by boktoka | 11 November, 2010, 22:04

Skriv en kommentar