// du läser just nu...

Betyg 3, Ungdom

Tullbron av Aidan Chambers

Jag har läst Tullbron av Aidan Chambers förut. Det vet jag alldeles bestämt, både på grund av att jag minns att jag läst den och att jag skrev en text om Tullbron 1993-07-13 vilket är ett tydligt bevis. Nu 17 år senare kanske det är ursäktat att jag inte minns så mycket, ja knappt ingenting av bokens innehåll?

Huvudperson Jan har gått ut motsvarande gymnasiet och är så trött på att prestera, att finnas till för andra och uppfylla deras önskningar på bekostnad av sig själv. Han är framför allt trött på sin överbeskyddande mamma och sin krävande flickvän. Så när han ser jobbet som tullvakt långt hemifrån bestämmer han sig för att ta det om han får det. Och han får det.

Livet i tullhuset är så långt ifrån det omhuldade hemmet Jan kan komma. Han är ensam, det är kallt, han måste fixa sin egen mat, tvätta sina kläder och städa, förutom att sköta jobbet som består i att ta hand om huset och ta betalt av de bilar som passerar bron intill. Detta samtidigt som han brottas med vem han är och varför.

Hans arbetsgivare håller ett vaksamt (och faderligt) öga på honom och dottern i huset, Tess, kommer och hälsar på ibland, hjälper Jan med något eller bara umgås en stund. Så plötsligt dyker Adam upp från ingenstans och förändrar allt med sin blotta existens. Han är förtegen om vem han är, han har ingenting med sig utan tar Jans mat och kläder. Jan vill inte att han ska stanna och ändå blir han kvar.

När jag läser Tullbron så här 17 år senare och som vuxen så är min övervägande känsla att det var så här man skrev ungdomsböcker då. Den känns på något vis daterad och så typisk. Sen om den känns typisk för att jag redan läst den en gång tidigare eller för att den är typisk är svårt att säga. Och det är egentligen inget speciellt som tidsbestämmer den utan det är mest att den känns så mycket tidigt 1990-tal i sin tematik och upplägg. Här har de som mer teoretiskt kan 1990-talets ungdomslitteratur säkert mycket att invända, men det är min känsla av det hela.

Det känns också ganska mycket som en lärobok. Som när Jan till synes helt omotiverat rabblar upp ett recept som han brukar laga, eller när de diskuterar morgonstånd. Eller framför allt på den överpedagogiskt fina sexscenen som mycket praktiskt bevittnas av Jan, så att den kan återberättas. Det känns helt enkelt konstruerat och omodernt.

Sen kan jag också bli lite trött på det översymboliska. Ingen av de tre ungdomarna heter egentligen de namn som de kallar varandra boken igenom, utan dessa namn har de gett varandra medvetet eller av misstag. Symboliken mina vänner! Symboliken! Leken med identiteterna, att finna sig själv i ett annat namn, att vara någon annan. Jag blir i ärlighetens namn lite trött.

Å andra sidan kan man inte säga annat än att det är ett gott hantverk och en bra ungdomsroman. Och varje verk bör väl bedömas utifrån sin tid och sin genre och då tycker jag att Chambers roman är helt okej, kanske till och med riktigt bra. Det tyckte jag åtminstone i min text från 1993 och då får jag väl helt enkelt lita på 19-åringen inom mig i detta fall.

Så okej då, den får behålla sin stämpel som ungdomsklassiker. Ett tag till.

234 sidor
Utgivningsår Sverige: 1993
Utgivningsår England: 1992
Originaltitel: The Tollbridge
Översättning: Katarina Kuick
Förlag: Norstedts

Andra om samma: Ka på Gröna rummet tyckte den var fin,

Åsikter

3 kommentarer på “Tullbron av Aidan Chambers”

  1. Intressant det där du säger om 90-tals-ungdomsböcker (eller kanske även 80-talet?). Var inte barn- och ungdomsböcker över huvud taget mer pedagogiskt inriktade? Att det skulle finnas något slags syfte utöver att underhålla? Ofta kunde det bli bra “ändå”, men tilltalet har definitivt ändrats nuförtiden. Inte alltid till det bättre, tycker jag – inte för att jag vill tillbaks till mer eller mindre gömda pekpinnar, utan för att det inom ungdomsboksgenren (likaväl som bland vuxenböcker) finns en hel del blaha-böcker som världen skulle kunna klarat sig hemskt bra utan.

    Men sen det andra – i vissa fall ska man nog lita på att en bok som man gillade som 19-åring är en bra bok. För 19-åringar. Men det är alltid sorgligt när en omläsning solkar det ljusa minnet som man hade av en bok :-(

    Posted by Vixxtoria | 22 December, 2010, 23:41
  2. Aidan Chambers är inte “typisk” för någon annan författare än sig själv.
    Hans konstnärliga ambition var INTE att skriva sex ungdomsromaner med “one damned thing after the other” utan – formellt framför allt – att låta sina texter vara influerade av fem av 1900talets viktiga förändringar.
    Relativitetsteorin, rymdforskningen,
    könsrollerna,
    atomklyvningen,energifrågan,
    tv/datoriseringen.

    Den existentiella fråga som ställs i TULLBRON är vem ett 17-årigt jag (en människa)är under allt bråte.
    Romanen blir undersökningen.

    TULLBRON är också en berättelse om depressioner – och om förmågan att kunna ta emot en gåva.
    Och om broar.
    Är en bro ett ställe man hoppar från när man vill ta sitt liv?
    Är en bro en gräns?
    Eller en mur med en öppning?
    Eller ett ställe varifrån man fiskar och leker med Puh-pinnar?

    För Aidan Chambers är böcker inte bilder av “verklighet” – hans böcker är tankemodeller.
    Böcker att tänka med.
    Min erfarenhet är att i en gymnasieklass eller i åk 9 på grundskollan finns det bara 2, 3. 4, 5 elever som med iver läser Aidan Chambers.
    Men för dessa elever – och en del vuxna – är romaner som Tullbron eller Nu vet jag (Now I Know) viktiga.
    Och farliga.
    Bomber som kan explodera i huvudet när man minst anar det.

    Posted by lena kjersen edman | 26 December, 2010, 12:10
  3. Jg hoppas att kommer en nyutgåva av “Nu vet jag” (Now I Know) på En Bok För Alla.
    Det ska jag föreslå EBFA.
    För det är en stor brist på bra ungdomsböcker som handlar om religion och religiöst tankesätt/liv.

    Posted by lena kjersen edman | 28 December, 2010, 18:12

Skriv en kommentar