// du läser just nu...

Betyg 3, Självbiografiskt, Sorgligt

Att rosta bröd av Roger Rosenblatt

Att förlora en närstående i alldeles för unga år är något som jag tack och lov har förskonats från. Det har varit nära ögat att par gånger men alla mina unga är ännu i livet. Så på så vis kan jag inte förstå hur det påverkar en när en syster, mamma eller dotter dör. Jag kan inte förstå den förlamande sorgen, sätten att få verkligheten att fortsätta gå och det vis som minnen obönhörligen sveper över en precis när man är som minst förberedd. Jag kan inte veta eller förstå hur det är, men böcker som Att rosta bröd av Roger Rosenblatt kan åtminstone ge mig en glimt av hur det kan vara.

En dag får Roger Rosenblatt telefonsamtalet som är varje förälders mardröm. Hans och hustrun Ginnys vuxna dotter Amy har plötsligt dött av ett dolt hjärtfel. Kvar finns nu en änkling och tre moderlösa barn varav det yngsta är endast ett år gammalt. Roger och Ginny bryter upp från sina liv och flyttar in med svärsonen och barnbarnen.

De är förstås stumma av sorg men försöker samtidigt se till att livet går vidare. Förutom stunderna där de minns Amy och tänker på henne och pratar om henne, så är det ju kalas som ska gås på, jympapåsar och matsäckar som ska packas, jobb som ska skötas. Kanske inte direkt men åtminstone på sikt. Och det är de där detaljerna som Roger skriver om, både detaljerna som får honom att minnas Amy, men också detaljerna som utgör livet. Och han finner att hans roll till stor del består i att rosta familjens frukostbröd.

Rosenblatt skriver förvånansvärt osentimentalt och sakligt om livet efter Amys död. Jag hade nog förväntat mig att gråta en skvätt då och då, och visst bränner det till ibland och då framför allt när det gäller barnens reaktioner och sorgeprocess. Annars tycker jag att ganska mycket handlar om vilken fantastisk människa Amy var, och hur många människor som hörde av sig efter hennes död och uttryckte sin medkänsla och sorg.

Just det kändes väldigt amerikanskt och samtidigt omtänksamt och varmt. Jag kan inte se framför mig samma uppslutning här i Sverige och jag vet inte riktigt vad det beror på. Är vi rädda för sorgen här? Vet vi inte vad vi ska säga? Jag kan känna mig rädd och inte veta vad jag ska säga. Det om något är sorgligt.

Man kanske inte ska förvänta sig tårar när man läser Att rosta bröd, men liksom Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, är den en dokumentation av en sorgeprocess, och ingen sådan är den andra lik. Den ena förlorar förståndet och den andra rostar bröd. Det är bara två sidor av samma macka.

126 sidor
Utgivningsår Sverige: 2011
Utgivningsår USA: 2010
Originaltitel: Making Toast
Översättning: Katarina Jansson
Förlag: Norstedts

Andra om samma: Bokomaten tycker att det är lite väl finurligt, Bokblomma tycker om den, Karin på En bokcirkel för alla gillar också,

Press: Lotta Löthgren på Gefle Dagblad tycker att boken blir som ett tackkort, Pia Ingström på Hufvudstadsbladet tycker att den distanserade prosan förfelar sitt syfte

Åsikter

2 kommentarer på “Att rosta bröd av Roger Rosenblatt”

  1. Själv blev jag faktiskt inte särsklit förtjust i den hr, den kändes lite för klämkäck och inte helt äkta på något sätt. Inte obehaglig att läsa, men jag känner inget för någon av personerna heller. Och hela idén att hela familjen flyttar ihop känns lite konstig. Väldigt amerikansk. Och lite för klämkäck, som att de liksom anser att alla kan göra som de och ta sig igenom saker med ett skratt, fast de i själva verket är en väldigt priviligerad familj.

    Posted by Bokomaten | 26 January, 2011, 08:55
  2. [...] recensioner: Boktoka och En bokcirkel för alla. var flattr_wp_ver = '0.71'; var flattr_uid = 'Kulturbloggen'; [...]

    Posted by Bokrecension: Att rosta bröd av Roger Rosenblatt | Kulturbloggen | 27 January, 2011, 21:45

Skriv en kommentar