// du läser just nu...

Betyg 4, Historiskt, Ovanlig roman, Ungdom

Boktjuven av Markus Zusak

Jag började läsa Boktjuven av Markus Zusak för mer än ett år sedan. Jag läste 50 sidor och sedan var det någon annan bok som jag var tvungen att läsa och Boktjuven åkte långt ner i prioriteringshögen. Tills nu. För hur gör man om man har en bok man vill läsa men som aldrig blir läst? Man övertalar sin bokcirkel att läsa den så är saken biff! Så gjorde jag också. Eller jag var inte ensam om att vilja läsa den, men det passade ju himla bra.

Boktjuven är så läst, älskad (nej inte av alla men av många) och omskriven att jag knappt vet var jag ska börja. Men för den som mot förmodan inte stött på denna bok tidigare kommer här en mikrosammanfattning av handlingen:

Det är Tyskland 1939 och den nioåriga flickan Liesel åker tåg tillsammans med sin mamma och sjuka lillebror. De är på väg till en familj som ska ta hand om syskonen medan modern flyr vidare, det är bara det att brodern dör på tåget på väg dit. Det är Liesels första möte med Döden, berättaren av berättelsen om Liesel.

Liesel flyttar in hos familjen som består av Rosa, en barsk kvinna som använder svordomar som smeknamn på dem hon älskar, Hans som är en gänglig lågmäld man som spelar dragspel och så två vuxna utflugna barn. Där hos Hans och Rosa försöker Liesel skapa sig ett nytt liv, hon träffar kompisar, skaffar sig ovänner och saknar sin mamma, allt medan kriget oundvikligen kommer allt närmare för att en sen natt knacka på dörren i form av en utsvulten judisk man som söker skydd.

Det mest påtagliga med Boktjuven är berättartekniken. Antingen älskar man Dödens orerande eller så blir man nog oändligt trött. Jag älskade det och gillade de berättartekniska möjligheter som finns att ta till med en väldigt närvarande och lynnig berättarröst. Hopp i tiden kan klart sägas, nya riktningar på berättelsen kan ske i en bisats och sanningar kan presenteras i den ordning som bäst skapar spänning. Jag skulle antagligen tröttna om alla böcker var skrivna på detta sätt men i Boktjuven tycker jag att det var passande och bra.

Det är en sorglig berättelse om en annan del av kriget, om en liten flicka som inte var judinna själv, men också fint om vänskap och litteraturens betydelse. En bok att älska – om man inte irriterar sig på Döden. En riktigt bra bok som jag inte begriper att jag dröjde så länge med att läsa. Det var dumt.

585 sidor
Utgivningsår Sverige: 2008
Utgivningsår Australien: 2005
Originaltitel: The Book Thief
Översättning: Anna Strandberg
Förlag: B Wahlströms

Några av alla som skrivit om samma: Martina på Ett hem utan böcker var lite kluven, Kristallina tyckte om den, Textappeal gillade också berättartekniken, Malin the Writer gillar den men tycker att den tappar fokus mot slutet, Finpop å andra sidan rycktes med först mot slutet.

Åsikter

3 kommentarer på “Boktjuven av Markus Zusak”

  1. Jag lyckades inte komma igenom Boktjuven. Fast jag hemskt gärna ville och försökte förmodligen mer än med många andra böcker. E g e n t l i g e n borde den varit perfekt för mig.

    Posted by Ela | 31 January, 2011, 14:40
  2. Jag v i l l e verkligen gilla den här boken, försökte flera gånger komma in i den men fick till slut ge upp. Den var inte för mig helt enkelt.

    Det var för långt och omständigt och när man mest bara sitter och kontrollerar hur många sidor man har kvar så är det ingen rolig läsning, utan bara plikt.

    Posted by Ela | 1 February, 2011, 09:38
  3. Jag älskade den!!

    //Anna

    Posted by Bohusläningens Bokblogg | 1 February, 2011, 16:50

Skriv en kommentar