// du läser just nu...

Deckare

Fraktur av Karin Slaughter

Kanske var det lite väl tätt att läsa två böcker av samma författare, i samma serie, med bara någon vecka emellan. Åtminstone jag har en tendens att bli lite mätt då. Åtminstone när författaren har en tendens att skriva lite lika böcker. Jag tänker bara på min snabba och totala övermättnad på Harlan Coben som verkligen var bland det mest drivna och spännande jag läst, men två på rad och en tredje kort därefter gjorde mig illamående. Sedan dess har jag inte läst en enda Harlan Coben trots att jag tycker att han är riktigt bra. Så kan det gå.

Boken som är ämnet för dagen är Fraktur av Karin Slaughter, den andra boken om den dyslektiske polisen Will Trent. I den första boken i serien, Triptyk/Triptych, visste man inte från början att det var Trent som var den man skulle heja på, utan man hejade glatt på en annan polis ett bra tag, för att inte säga nästan hela boken. Här är det inga tvivel om att det är Trent som är huvudperson och att han är den goda killen som mitt hjärta ska klappa för, och det gör det.

Handlingen börjar med att en flicka hittas död i sitt hem. Eller rättare sagt, man tror länge att det är dottern i huset som ligger där med sönderbankat ansikte och tjugotalet knivhugg. Snart visar det sig dock att det inte är hon, utan hennes bästa kompis. Dottern själv är helt försvunnen men man hittar blodspår som tyder på att en blödande medvetslös person burits nedför trappan. Det är i princip det enda spår de har att gå på.

Så fort det visat sig att det handlar om mord plus kidnappning kallas Will Trent in och tvingas denna gång att samarbeta med polisen Faith, vars mamma han fick avskedad när han gjorde en internutredning om polisbrottslighet. Samarbetet börjar inte på bästa sätt kan man lugnt säga.

Tyvärr, måste jag säga, så handlar Fraktur, liksom Triptyk, om övergrepp på tonårsflickor och det känns lite upprepande när det handlar om två böcker i samma serie, och särskilt när jag läste dem så tätt som jag gjorde. Men om jag bortser från det så är Fraktur en riktigt driven och spännande deckare av klassiskt deckarsnitt. Kanske lite brutalare än genomsnittet.

På lika klassiskt manér tenderar historien om poliserna att bli mer intressant än själva brottet de utreder. Brottet vet man ju oftast att de kommer att lösa och att det kommer att gå så bra som det kan gå, men man vet bara inte exakt hur. Vad gäller polisernas privatliv och interna slitningar så kan det ju verkligen gå precis hur som helst. Och jag vet inte om detta säger något negativt om själva historien kring brottet, eller om det säger något positivt om Slaughters sätt att skildra sina huvudpersoner. Och apropå det så måste jag säga att Will Trent, Angie och även Faith är så bra skildrade karaktärer att det värmer hjärtat. Jag tycker verkligen om dem! Jag vill att de ska ha det bra.

Jag hade verkligen några trevliga dagar med Slaughter, verkligen inget att invända förutom återupprepningen av tema, och jag gläds åt att min gissning om mördaren på sidan 219 helt kom på skam. Det hade varit deprimerande annars. Jag är inte den som tycker att det är roligt att jag listade ut tidigt hur det hängde ihop. Jag läser hellre en bra deckare.

Vill jag läsa en Slaughter till då? Jag har en tendens att istället för att läsa allt en författare skrivit, fortsätta till andra författarskap för att se om de är bra. Nu vet jag ju liksom hur Slaughter skriver och vad det är, då kan jag övergå till att upptäcka andra. Men jo, jag kan i Slaughters fall absolut tänka mig att läsa en till, om så bara för att få veta hur det går för Will, Faith och det dyslektiska problemet. Om mordgåtan inte innehåller våldtagna tonårsflickor är det en bonus.

406 sidor
Utgivningsår Sverige: 2011
Utgivningsår USA: 2010
Originaltitel: Fractured
Översättning: Jan Risheden
Serie: Will Trent bok 2
Förlag: Telegram

Åsikter

En kommentar på “Fraktur av Karin Slaughter”

  1. Grant County-böckerna om Sara Linton är ännu bättre tycker jag. Hon gör dock skäl för sitt efternamn. Hetsläste böckerna för några år sedan. Gjorde sedan misstaget att läsa henne när jag väntade mina döttrar. Gud! Mord på gravid, obduktion av kvinnan + foster = bläää. Jag är ju inte direkt kräsmagad annars, så jag gör nog ett nytt försök snart. Har inte läst Will Trenton-böckerna men har förstått att Grant County-böckerna och Trentonböckerna går ihop så småningom. Måste läsa ikapp!

    Posted by Helena | 28 April, 2011, 12:49

Skriv en kommentar