// du läser just nu...

Boksnack

Att börja med sig själv

Det oroas en del nu för tiden, eller det har kanske alltid gjorts det om man tänker efter. Men det har oroats en del den senaste tiden över att läsningen bland barn och unga minskar. Läsförståelsen också. Och man skyller på datorerna och på en “segregerad skola” och en massa annat. Och det pratas om hur vi ska få barn och unga att läsa mer. Och hur ska vi få dem att upptäcka det lustfyllda med att läsa och yada yada.

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker att det är jätteviktigt med läsande barn och unga. Jag tycker att det är superviktigt med bra läsförståelse för att klara av praktisk läsning i riktiga livet sen. Och jag önskar att alla fick upptäcka det magiska med en bra bok som gör att man missar att kliva av tunnelbanan eller inte kan släcka lampan förrän klockan är långt efter läggdags. Det här inlägget har inget med det att göra.

Det pratas också en del om vad som ska göras. Man ska läsa för sina små och det ska vara bättre litteraturundervisning i skolan, skolbibliotek i varje skola, inspirerande bibliotekarier och lockande litteratur. Självklarheter det med och det är inte heller det som det här inlägget handlar om.

Vad jag tänker på är nämligen det som jag ser när jag åker tunnelbana till jobbet. När jag står och väntar på tåg och bussar, när jag ser folk på fik och restauranger, när jag ser folk. De läser inte böcker. På sin höjd bläddrar de i en tidning. Men oftast oftast fipplar de med sina mobiler eller lyssnar på något som kommer ur sina mobiler. I morgonrusningen för några dagar sedan scannade jag snabbt av en fullsatt lång tunnelbanevagn och såg sex personer som läste böcker, varav två var misstänkt lika studielitteratur. Alltså fyra personer av hur många som får plats i en lång tunnelbanevagn? Alltför få.

Och jag hoppas att många av dem som jag ser fippla med mobiler och lyssna på ljud ur dem faktiskt läser böcker i sina telefoner eller lyssnar på ljudböcker. Det gläder mig varmt i så fall för jag har inget som helst emot olika format på litteratur. Litteratur som litteratur, oavsett om det står skrivet i runor. Men jag tänker att det är ett problem att det inte syns att dessa vuxna läser. De skulle lika gärna kunna kolla FB för vilken gång i ordningen den här morgonen, eller lyssna på musik eller radio (inget fel på det heller men det är inte läsning, och nu var det läsning det handlar om).

Men om vi nu ska oroa oss för att barn och ungdomar inte läser, så tänker jag – men vi då!? Läser vi vuxna längre?

Jag tänker på mitt ex. När vi träffades läste han säkert femtio böcker om året, vilket var ganska mycket för en kille runt de trettio. Efter att han skaffat smartphone är hans läsning av skönlitteratur nere i max en bok om året. Även min egen läsning minskar. Jag märker att jag som förut inte gick en meter hemifrån utan bok, för tänk om jag blev stående någonstans! Nu kan jag tänka att äsch det är bara en kvarts resa, jag kollar FB och twitter och sen är jag nästan framme så jag släpar inte boken idag.

Så jag är likadan jag. Och jag har ingen lösning på hur vi ska få barn och unga att läsa mer. Jag bara undrar hur tusan det ska gå till när vi vuxna inte visar dem att läsning är det mest värdefulla vi kan lägga vår tid på, när vi FB:ar och twittrar och instagrammar när vi borde visa vår kärlek till litteraturen genom att läsa den. De gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Och kanske borde vi därför börja med oss själva.

Åsikter

En kommentar på “Att börja med sig själv”

  1. Absolut, att börja med sig själv tror jag mycket på. Något jag har märkt är att när jag inte har läst på länge, så måste jag ‘träna in mig’ på att läsa igen. Att ägna mitt intresse åt en bok, längre tid än det tar att läsa ett inlägg på fb eller var som helst, kräver koncentration och jag tror att vi mer och mer har blivit ‘korttids-junkies’. Allt ska gå så fort, serveras så snabbt och en bok tar tid.

    Posted by Shirouz | 18 March, 2013, 09:56

Skriv en kommentar