// du läser just nu...

Boksnack

Förkunskap = noll, nada, ingenting

Ganska ofta har jag gnällt över att veta för mycket om en boks handling och tematik. Gnytt över råkat läsa baksidestexten fast jag inte vill och efter det genast fått en helt annan riktning och förväntan i läsningen. Jag tänkte gnälla lite idag också, men idag om den totala motsatsen; när man inte vet ett skit om boken, och vad det kanske gör med läsningen.

För jag vet inte att jag någonsin haft så lite förkunskap om en bok, som jag har om den boken jag läser nu. Oftast översköljs vi av information om boken och det behöver inte vara hela de luxe-paketet med tidningsrecensioner och intervjuer i Babel för att få förkunskap om vad det handlar om. Egentligen menar jag det där lilla subtila, det som jag nu saknar.

Det är egentligen helt irrelevant vad det är för en bok jag läser. Den här texten är inte tänkt att handla just den boken. Men det jag vet om boken är detta:

1. Titel = intetsägande, två vanliga efternamn med ett & emellan.
2. En författare som jag tidigare läst och älskat.

Det var allt.

Boken är nämligen ett förhandsexemplar med ett preliminärt omslag och den är nästan helt svart, så jag säger att den inte har något omslag. Där finns därmed inget omslag som kan signalera något, inga gestalter, inga färger, ingen antydan om genre, inget stämningsläge. Där finns ingen blurb av Stephen King, där står inte någon genrebeteckning och om jag vänder på boken finns där ingen baksidestext. Bara svart.

Eftersom boken är ett förhandsexemplar har det inte publicerats några intervjuer med författaren inför boksläppet, och inga recensioner. Inga bloggare har läst den och gett mig någon hint om vad jag kan förvänta mig. Med tanke på mitt tidigare gnäll om för mycket förhandsinformation borde detta alltså vara mitt drömläge när jag läser en ny bok. Men icke.

Och att det inte är något drömläge för läsningen beror nog till viss del på boken självt, men också till stor del på min bristande förkunskap. Men om boken självt då. Jag har nu läst 200 sidor vilket är drygt hälften och jag vet fortfarande inte vad boken ska handla om. Ska det vara en släktkrönika? Är det magi? Är det spöken? Eller handlar det om en förlorad far?

Och det kanske är boken, eller så är det förkunskapen, men vad den här osäkerheten i vart romanen är på väg förstör min läsning. Jag tolkar och tolkar de tecken jag får och vet inte vad jag ska tro. På det hela taget tappar jag sugen att läsa vidare, för jag vet ju inte vart vi är på väg! Jag har ingen riktning, jag känner inget sug.

Och igen – det kanske är boken. Och det kan vi lämna därhän nu, för det kanske är en bok som behöver mer förkunskap för att komma till sin rätt. Men det får mig att fundera över hur många av de böcker som ges ut som egentligen förlitar sig på läsarens förkunskap. Hur mycket förlitar man sig på omslag för att försätta läsaren i rätt stämningsläge och förväntningar? Hur mycket behöver vi läsare baksidestexterna för att rätt tolka handlingen och berättelsens riktning? Behöver vi Stephen Kings blurb för att förstå att det här är en bra bok? Behöver det stå “en kärleksroman” för att vi ska läse en roman om kärlek?

Nej, jag vet inte jag heller. Det var bara väldigt intressant vilken effekt en så här förkunskapslös läsning fick för min egen del. Har aldrig varit med om maken. Har du?

Åsikter

En kommentar på “Förkunskap = noll, nada, ingenting”

  1. Ibland stöter man på någon bok som man aldrig kommer in i just för att den är för intetsägande. Du borde egentligen ha haft en förkunskap eftersom det är en författare du läst tidigare. Det brukar i alla fall finnas något av samma spår! Så jag skulle rösta på att det är bokens fel. Lägg ifrån dig den och läs något bra istället! :-)

    Posted by Det mörka tornet | 1 November, 2013, 07:10

Skriv en kommentar