// du läser just nu...

Boksnack, Noveller

En egoistisk skit eller hattifnattarnas matematik

Du har säkert precis som jag vissa saker som du återkommer till regelbundet till. Det kan vara en sång som dyker upp i huvudet oftare än andra, en händelse som du skäms över fast du inte borde men inte kan sluta skämmas över, eller bara något du är lite upprörd över. För min del är Muminpappans svek mot de snälla hattifnattarna i Tove Janssons novell “Hattifnattarnas hemlighet” en sådan sak. Det gör mig helt enkelt förbannad. Igen och igen.

Och jag ska direkt här nu säga att detta är inget expertinlägg, jag har inte läst allt om Muminpappan och hattifnattarna, och kan självklart ha missat något förmildrande som skrivs någon annanstans. Det här är helt enkelt ett känslostyrt inlägg baserat på en enda novell, ynka 24 sidor lång.

Har du läst “Hattifnattarnas hemlighet” som ingår i samlingen Det osynliga barnet? Om inte så kommer här handlingen i korthet:

Muminpappan lämnar sin familj för att han känner att han måste bort ett tag. Han går ner till havet och blir där upplockad av en båt med tre hattifnattar i. Han åker med hattifnattarna och besöker lite olika kobbar, tills de kommer till en större ö där massor med hattifnattar samlas. De är mycket artiga mot Muminpappan och sedan kommer ett åskväder. Då känner Muminpappan att han vill hem igen och då åker han hem.

Muminpappan känner väldigt mycket och uppenbarligen känner han också väldigt starkt, så starkt att andras behov och omständigheter kan totalt ignoreras. Nu tänker jag inte hänga upp mig så mycket på det faktum att Muminpappan vid upprepade tillfällen bara lämnar sin familj, utan att säga till att han gör det, vart han tänker bege sig eller om och i så fall när han tänker komma tillbaka. Tydligen sker detta då och då och tydligen har Muminmamman en avspänd inställning till detta. Han brukar komma tillbaka och de har dessutom bestämt sig för att aldrig oroa sig för varandra för att ge varandra frihet och gott samvete. Men jag bara undrar: vad är det för fel på att säga hejdå och vi ses snart? Är det så svårt? Och jag undrar också (och här får gärna ni mer pålästa hjälpa mig): är det bara Muminpappan som ger sig av och Muminmamman som inte ska oroa sig, eller sker någonsin det omvända?

Nu hängde jag visst upp mig på det här ändå, men nåja, till saken.

Osynligabarnet

För saken är nämligen den att Muminpappan verkar tro att denna denna hans frihet att ge sig av utan att meddela dem han har omkring sig, gäller i alla situationer. Det är bara det att den här gången sätter han någon annan rejält i skiten, nämligen de snälla hattifnattarna. Hattifnattarna gör inget annat än att vara snälla mot Muminpappan. De tar honom med sig i sin båt och på den stora hattifnattsamlingen så hälsar alla hattifnattarna på Muminpappan genom att en efter en buga mot honom. Så många att Muminpappan fick ont i huvudet. Och hattifnattarna viftade med sina tassar och Muminpappan viftade på sina tassar han med. Väldigt, väldigt fint på det hela taget. De tar upp Muminpappan i sin krets, välkomnar honom och ärar honom. Vad gör då Muminpappan som tack? (Och det är nu jag blir förbannat på allvar.)

Som tack stjäl Muminpappan en av deras båtar.

De är snälla och han stjäl från dem. Kanske ser inte Muminpappan så allvarligt på detta med andras egendom? Kanske är det Muminmammans curlande hemmavid som gjort att Muminpappan tror att han kan göra som han vill överallt? Kanske är det inte så allvarligt just för att det är hattifnattar han stjäl från? Hattifnattarna verkar ju enligt alla utsagor i novellen anses som ett lägre stående väsen.

Men oavsett detta så är det inte bara en båt han stjäl från hattifnattarna, han offrar även en hattifnatt eller ytterligare en båt för dem. Hurdå? undrar du kanske nu. Jo så här; hattifrattarna reser alltid i udda antal i sina båtar. De är sällan ensamma, men tre, fem, sju osv. När nu då en båt försvinner med Muminpappan så blir ett udda antal hattifnattar utan båt. Och vi som minns vår skolmattes grundläggande räknesätt addition vet att udda plus udda alltid blir jämnt. Säg att tre hattifnattar blir utan båt. Två av dem kan hoppa i en annan båt så blir de sju istället för fem i den, eller tretton istället för elva. Men den sista hattifnatten då? Tre i en båt, plus en blir fyra, 11 plus en blir 12 osv. Det går helt enkelt inte. En Hattifnatt blir kvar på ön.

Det andra alternativet är att hattifnattarna överger ännu en båt. Säg då att det är tre hattifnattar utan båt och fem hattifnattar i båten de bestämmer sig för att offra. Då kan dessa åtta hattifnattar fördela sig två och två i andra båtar för att komma därifrån. Men då blir en båt kvar på ön. Eller ja, de kan väl i teorin ta med den på släp men utan att hitta den båt som Muminpappan stulit så har de ingen nytta av den extra båten eftersom de inte kan åka i den.

På det hela taget så ställer Muminpappan till det för hattifnattarna. Av ren egoism och obetänksamhet är han dum mot de som varit snälla mot honom, och det mina vänner är som ni nu märkt inte något som står högt i kurs hos mig.

Nu ska jag läsa novellen “Det osynliga barnet’” och gråta en skvätt för att det är så fint istället. Nästa inlägg om Muminvärlden på den här bloggen kommer att handla om den rasism som riktas mot väsenslaget hattifnattar. När det inlägget kommer är en helt annan fråga.

Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon, med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De deltagande bloggarna är: Monstersteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyrans noblesser, Yökvöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och så klart Bokbabbel själv.

Åsikter

3 kommentarer på “En egoistisk skit eller hattifnattarnas matematik”

  1. Du har 100% rätt. Han borde skämmas! Stackars snälla hattifnattar.

    Posted by Boktjuven Ingerun | 9 August, 2014, 19:43
  2. Jag har inte läst novellsamlingen än, men ska göra det snart!
    Måste kolla upp om Muminpappan gottgör sig på något sätt, för precis som du säger låter det hela rätt hemskt!

    Posted by MonsterSteffa | 9 August, 2014, 21:36
  3. Tack snälla du för att du återupplivade Boktoka för detta! <3

    Vågar nästan inte tipsa dig om att kolla på bild nr 4 i det här inlägget: http://les-lue.com/2014/08/09/mummi-tegneserie/

    Posted by Bokbabbel | 10 August, 2014, 17:38

Skriv en kommentar