Betyg 1, Historiskt, Romantik

Angélique – Vägen till Versailles av Sergeanne Golon

Min farmor, nu död sedan några år, hade en förkärlek för att ge bort saker ur det egna hemmet till födelsedagar och jul, och eftersom jag läser mycket fick jag ofta böcker ur hennes bokhylla. En av de första böckerna jag fick var Angélique och kaparkaptenen av Sergeanne Golon, och baksidestexten var fantastiskt tacky och innehållet likaså. Men för mig är det ett minne av farmor.

När jag sedan anmälde mig till Pocket & Prassel 2.0 och fick frågan om det var något antikvariskt som jag letade efter så kom jag att tänka på Angélique. Döm om min förvåning när min hemliga bokvän Boksnoken lyckades leta reda på inte bara en, utan två, böcker om Angélique. Nu har jag läst en av dem, nämligen Angélique – Vägen till Versailles.

När jag möter Angélique har hon förlorat allt. Hennes älskade make har blivit bränd på bål som häxmästare, hennes två barn är bortackorderade, hennes familj skäms och vill inte ha med henne att göra och alla vänner har vänt henne ryggen. Hon har inget kvar alls, inget sammanhang och inga jordiska ägodelar.

Hon är verkligen på samhällets botten och blir också upptagen i tiggarnas, de utslagnas och skurkarnas skrå. Som den vackra och fräscha kvinna hon är blir det så klart slagsmål om vem hon ska tillhöra och där börjar hennes resa i Paris undre värld, en resa mellan olika män och deras begär till henne, en resa som hon bestämt sig för att ska leda henne tillbaka till den sociala position hon hade förut, när hon var markisinna.

Det är fascinerande vad dåligt det här är. Jag säger inget om böcker om kärlek, utsatthet och sex, men bättre än så här måste det kunna vara. Dialogerna är skrattretande ologiska, handlingen vet jag inte vad jag ska säga om, och jag blir ledsen när nästan alla Angéliques sexuella erfarenheter i den här boken börjar med en våldtäkt och slutar med att hon tycker om det.

Jag blir också ledsen och lite förvånad över att Angélique knappast är någon sympatisk person själv. Hon är inte en person man vill identifiera sig med vilket jag trodde var lite poängen med den här typen av böcker. Hon kommer till exempel på först i mitten av boken att hennes barn inte är med henne och åker för att leta reda på dem. Och hon tvingar en man, som uppenbarligen inte vill gifta sig med henne, att göra just det genom ful utpressning. Allt för att hon själv ska få tillbaka den position hon en gång hade. Det är inte en person som jag tycker om.

Nej, det här var verkligen inget vidare. Men samtidigt så otroligt mycket kitsch och rätt roligt att läsa som ett sorts tidsdokument från 1950/1960-tal. Många jag pratat med, som var unga ungefär då, har läst eller känner till Angélique. Det är lite Sagan om Isfolket fast en generation tidigare. Och det tycker jag är ganska intressant.

318 sidor
Utgivningsår: 1960
Originaltitel: Le chemin de Versailles
Översättning: John Hellberg
Serie: Angélique bok 2

© 2008 Boktoka.