Betyg 4, Självbiografiskt

Prins Annorlunda av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson

 Jag tycker om att ibland läsa böcker som lär mig något. Allra bäst är det när det jag lär mig är att vara mindre rädd. För när jag läser Prins Annorlunda av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson får jag stångas med mina fördomar. Och jag inser att de där människorna de beskriver att de möter, de som blir rädda i ögonen och vill vara någon annanstans när de möter deras downson Ludvig, en av de människorna är jag. Och jag skäms. Men jag hoppas att läsningen av Prins Annorlunda är ett steg närmare orädd förståelse för min del.

När Sören och Yvonne väntar sitt första barn, hoppas de som alla föräldrar på ett friskt och levande barn. De känner dock på sig att något är fel, men chocken när de får beskedet om att deras Ludvig har Downs syndrom är förstås oundviklig. Sedan får man följa familjen med fokus på Ludvig när han växer upp.

Trots att livet med Ludvig innebär uppoffringar och jobbiga beslut och situationer, är den genomgående känslan i boken ändå kärlek och glädje. All den kärlek de känner, och kanske framför allt, all den kärlek som Ludvig ger.

Det är en fin bok det här, lämplig för läsning i kortare avsnitt och stunder. Berikande tycker jag också. Förhoppningsvis är jag inte lika rädd i ögonen nästa gång jag möter en person med Down.

Som ett ps vill jag kort kommentera bilden på Ludvig på baksidan av boken. Jag gillar den verkligen. Vilken utstrålning, vilken blick, vilken snygging!

211 sidor
Utgivningsår: 2008

© 2009 Boktoka.