Sällan blir jag glad direkt när jag öppnar en bok och börjar läsa. Det blev jag sannerligen när jag öppnade 52 samtal med en terrier av Stefan Eklund. Ganska direkt efter att jag förärats boken (Tack A på Cordia!!!) så blev jag så nyfiken att jag inte kunde bärga mig, och sen var jag fast som man brukar säga. Jag stod på bussen och småfnittrade och fånlog. Sen var jag tvungen att besinna mig eftersom jag insåg att detta inte är en bok som direkt tjänar på sträckläsning.
Boken består av 52 texter, mycket lika till sin karaktär, uppbyggnaden är i princip densamma medan innehållet skiljer sig. Visserligen marginellt men tillräckligt. I de 52 texterna pratar en man med sin terrier Svante om de mest vitt skilda ting, huvudsakligen av hyfsad filosofisk karaktär med pikar åt olika håll. Svante är en synnerligen beläst, intelligent och skarp terrier. Inte låter han husse komma undan med sina bildad-medelklass-floskler. Då får husse stryk så det visslar om det.
Och det är nog det som jag gillar så enormt. Det skärpta hos Svante, medelklassigheten hos hussen och den stora självironin hos författaren. Dessutom värmen bakom replikernas vasshet.
Men det är en bok som ska läsas korta snuttar i taget. Ett, möjligen två samtal, sen måste boken få vila. Annars blir det bara ett sammelsurium av det. En synnerligen väl lämpad bok för privata stunder med andra ord. Eller för att vara mer exakt: den allra mest lämpade och trevliga boken för privata stunder. Eller för all del: vilka stunder som helst.
Unna dig ett samtal med en terrier. Eller 52. Det är du värd. Nu ska boken lånas ut till morbror. Jag tror han kommer att gilla den.
168 sidor
Utgivningsår: 2009
Jag vet precis vem jag ska köpa den här åt.Tack för tipset!
Nu blev jag verkligen nyfiken! Den vill jag läsa!
Yepp,
det här är ett fynd.. och då har vi ändå inte tagit upp den kulturkonservative bulldoggen Konrad…
Åh, den ska jag beställa på biblioteket! Den låter riktigt, riktigt rolig
[...] med en terrier 19 mars 2009 Sparat under: böcker — L @ 21:14 Otroligt roligt att Boktoka skriver om Svante! [...]