Hemska, otäcka, elaka lilla bok! Vad jag är glad att jag äntligen läst ut dig.
Först ska jag börja med att definiera att det i min värld är stor skillnad på böcker man anser är bra, och böcker man tycker om. Ska man vara strikt finns det i så fall bara fyra sorters böcker i teorin; bra böcker man gillar, bra böcker man inte gillar, dåliga böcker man gillar och dåliga böcker man inte gillar. Detta kan förstås ältas i all evinnerlighet men just i detta fall, dvs Insekt av Claire Castillon känns den tanken bra att ta till när jag inte riktigt förstår mina reaktioner själv. Min upplevelse av Insekt tillhör nämligen kategori två: Bra böcker jag inte gillar.
Novellsamlingens samtliga berättelser kretsar kring tematiken mor-dotter. Ibland är dottern bara barnet, ibland är modern döende. Det är alltså hela spektrat. Men inte en enda av personerna är vid sina sinnens fulla bruk, jo möjligen någon bifigur här och där. Det är mer eller mindre skruvat och oftast mer och mer obehagligt. Det är mödrar som sprutar in sin egen avföring i barnets blod för att barnet ska bli sjukt. Det är helt fruktansvärda scenarior och det är så jobbigt att läsa att jag ofta bläddrar framåt för att se hur långt det egentligen är kvar av denna plåga. Oftast kände det fåtalet sidor alldeles för långt.
Man brukar tycka mer eller mindre om de olika novellerna i en samling, men i den här lilla boken får jag snarare plocka fram den novell som jag tycker minst illa om. Det är också bokens första novell. Kanske är den medvetet lagd först för att den är snällast, eller så var jag oförstörd och liksom förhoppningsfull fortfarande då.
Den första novellen handlar om en kvinna som inte vill ha barn, men eftersom hennes man så gärna vill ha barn går hon med på det. Men bara ett. Hon poängterar detta flera gånger att ETT barn är det som gäller. Sedan visar det sig att hon bär på tvillingar, och det hade de inte kommit överens om.
Jag tycker som ovan sagt att detta är en bra bok, annars hade hon inte förmått beröra mig så illa som hon gör. Men därmed inte sagt att jag tyckte om det jag läste. Jag förstår helt enkelt inte varför jag ska utsätta mig för läsning av sådana här obehagligheter. Men jag kommer nog att prova på Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska av samma författare som jag har här hemma. Det kanske inte är lika otäckt.
(Om mitt betygsystem hade olika kriterier skulle språket få 4 och innehåll 2, eftersom jag inte tycker om innehållet. Nu får det helt sonika bli en 3a, så är det bra med det.)
138 sidor
Utgivningsår Frankrike: 2006
Utgivningsår Sverige: 2007
Originaltitel: Insecte
Översättning: Helén Enqvist
Jag ser fram emot att du läser Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska. Det finns en synnerligen obehaglig novell där som jag längtar efter att få diskutera!
Åh!! och jag som fullkomligen älskade denna absurda, hysteriskt överdrivna bok.
L: Jag har förstått att du långt ifrån är ensam. Det gör mig lätt förundrad (och tacksam) när jag tänker på det.
För mig var den en hemsk liten bok.
[...] jag läste novellsamlingen Insekt av Claire Castillon kan man lugnt säga att jag varken var särskilt positiv eller överväldigad. [...]