Betyg 3, Deckare

Barn 44 av Tom Rob Smith

 Barn 44 är Tom Rob Smiths debutroman. Smith är halvsvensk och har tidigare skrivit manus till film och tv. Barn 44 var alltså helt naturligt först tänkt som manus men han fick rådet att skriva en roman istället, eftersom det skulle vara svårt att sälja filmrättigheterna till en film som helt och hållet utspelar sig i Ryssland. Efter den succé Smith nu fått med boken verkar det dock som att den blir film ändå.

Boken är klassificerad som deckare och utspelar sig på 1950-talet där MGB-agenten Leo är en av den ryska statens bästa tjänare. När vi möter Leo ska han berätta för en familj att deras 5-åring som hittats död, med jord i munnen och uppskuren buk, inte blivit mördad. Logiken är nämligen solklar: i ett perfekt land finns ingen kriminalitet, och eftersom Ryssland är ett perfekt land så har pojken inte blivit mördad. Man bortser från jord i munnen och uppskuren buk och propsar på att det är en olyckshändelse.

En annan solklar logik är att det som en gång skrivits ner av myndigheterna inte får ifrågasättas, eftersom man då ifrågasätter hela staten. Det är alltså ganska lätt för den som hyser personligt agg att sätta dit den de ogillar. Och de flesta har någon som ogillar dem, då även Leo.

Men Leo och hans fru har tur. De blir inte avrättade på plats utan deporterade till en avlägsen liten ort och Leo degraderas rejält. Deras nya liv där är uthärdligt men det är med nöd och näppe. Så hittas inte bara en, utan två kroppar, efter ungdomar som har jord i munnen och bukarna uppskurna. Leo börjar förstå att det är något större än en olyckshändelse på en ort och mord av en förståndshandikappad på en annan. Men att ifrågasätta är att utsätta sig själv för livsfara, och inte bara sig själv utan även dem man håller mest av.

Jag hade hört mycket gott om Barn 44. “Bästa deckaren på länge” och den har ju fått priser och så. Men jag tyckte nog att det var segt i relation till den läsupplevelse jag förväntade mig. Det öppnade bra men sen följde 170 sidor där bakgrunden tecknas. Det är en ganska stor del av boken som således går till förspel innan det drar igång på allvar. För mig känns det som en för stor del om man ska skriva inom spänningsgenren.

Däremot tycker jag att boken lärde mig något om 1950-talets Ryssland och det är en helt annan sak. Och det är bra. En enkel form av kunskap helt klart. Men jag fick inte den intensiva stör-mig-inte-jag-läser-upplevelse som jag förväntade mig. Det var synd.

382 sidor
Utgivningsår Sverige: 2009
Utgivningsår England: 2008
Originaltitel: Child 44
Översättning: Karin Andrae

© 2009 Boktoka.