// du läser just nu...

Betyg 4, Vanlig roman

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Att längta så mycket efter att läsa en bok, på det viset som jag nu längtat efter att få läsa Igelkottens elegans av Muriel Barbery, har dessvärre oftast en menlig inverkan på läsningen när den väl kommer. Risken är stor att förväntningarna är så höga att texten i sig måste vara strålande fantastisk för att överhuvudtaget ha en chans att matcha förväntningarna. Min läsning av Igelkottens elegans började alltså oundvikligen med en viss besvikelse.

Berättelsens ena halva handlar om portvakterskan madame Renée Michel. Hon bor i ett hus i Paris och utför sedvanliga portvaktssysslor åt de oftast outhärdliga rika som bor i huset. Hennes man är död sedan femton år och istället lever hon med sin katt Leo, döpt efter Tolstoj, och umgås med städerskan Manuela. Inför Leo och Manuela kan Renée vara sig själv, men inför resten av världen låtsas hon vara en obildad enkel portvakterska medan hon i själva verket är en autodidakt med god smak både vad gäller litteratur, musik, film och mat.

I samma hus bor 12-åriga Paloma, som för länge sedan insett att det inte tjänar något till att skylta med sin överlägsna intelligens. Särskilt inte i den puckade och hemska familj som hon har oturen att tillhöra. Hon läser sina böcker i smyg och har kommit fram till att den här världen är så pass outhärdlig att leva i, och knappast kommer att bli bättre, att hon ska ta livet av sig. Detta ska ske innan hon fyller 13 år.

Paloma och Renée berättar i varsina kapitel om sina funderingar. Inte sällan kretsar de kring världens beskaffenhet och människors ageranden. Inte heller så sällan kändes det som om något viktigt gick mig förbi och jag backade vid ett flertal gånger i läsningen för att försöka fånga det undflyende men lyckades inte. Det känns som att texten gäckade mig och på samma vis som Paloma och Renée gömmer sin intelligens för omvärlden, gömmer texten sitt innersta väsen för mig. Det är lite frustrerande, särskilt som jag från början intalat mig att detta ska vara så bra, och att det nu snarare är mig det är fel på än på texten.

Men sen tog det sig någonstans i mitten av boken, kanske även i samma veva som jag började läsa mer sammanhållet. Eller började jag läsa mer sammanhållet för att det tog fart? Jag vet inte. Men slutet blev bra. Då förstod jag att den kanske något sega första delen var nödvändigt för det som komma skulle och jag förlät boken allt. Den kanske inte är fantastisk men den är fin och en bok jag varmt rekommenderar. Dock skulle jag nog samtidigt rekommendera en mer sammanhållen och intensiv läsning än min.

En sak som intresserar mig med boken är den översättningsvariant som det svenska förlaget Sekwa, har valt, nämligen att låta en person översätta Palomas kapitel, och en annan Renées. Inte helt vanligt grepp såvitt jag vet, och jag är mycket nyfiken på bakgrunden till detta. Vad var anledningen till detta? Påverkar det slutresultatet? Och rent generellt: hur mycket av texten är i så fall den ursprungliga författarens, och hur mycket är översättarens?

Efter en något trög första del, förvandlades Igelkottens elegans till en liten pärla, till en bok som berörde mig. Och jag som sällan läser om böcker, funderar skarpt på att läsa om. Åtminstone den första delen där det känns som att jag missade hälften.

348 sidor
Utgivningsår Sverige: 2009
Utgivningsår Frankrike: 2006
Originaltitel: L’élégance du herisson
Översättning Palomas kapitel: Helén Enqvist
Översättning Renées kapitel: Marianne Öjerskog

Åsikter

16 kommentarer på “Igelkottens elegans av Muriel Barbery”

  1. Jag längtar också efter att läsa denna. Jag tror man valde två översättare för att skilja på personernas röster i boken, det är i alla fall det jag fick höra i ett program. Jag undrar om inte samma översättare kunde ha gjort samma sak?

    Posted by Noémi | 24 April, 2009, 08:59
  2. Hej Noémi! Fick igår veta att tidspress också var en orsak till att de har två översättare, men att de två olika rösterna gjorde det möjligt. Själv tycker jag att det är ett intressant grepp oavsett den egentliga orsaken, men visst blir man nyfiken?

    Däremot så är det en inläsare (Kerstin Andersson). Det hade ju varit spännande med två olika röster där också…

    Posted by boktoka | 24 April, 2009, 09:07
  3. Sekwa gjorde ju något liknande med Claire Castillons senaste novellsamling, där det var olika översättare för varje novell.

    Posted by Kajsa | 24 April, 2009, 12:34
  4. En annan bok som har två översättare är Brevväxling från hörn till hörn av Michaeil Gersjenzon och Vjatjeslav Ivanov (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188858502).

    Boken består verkligen av de brev Gersjenzon och Ivanov skrev till varandra när de delade rum under en sanatorievistelse 1920. Framförallt diskuterar de det europeiska kulturarvet – och de har diametralt olika åsikter.

    Det må låta tråkigt men de är så välformulerade i sina argument att boken är en ren njutning att läsa. Det var en av de bästa böckerna som kom ut i Sverige förra året – alla kategorier.

    Översättningen är gjord av Lars Erik Blomqkvist & Lars Kleberg. De översätter varsin författare (men jag kommer inte ihåg vem som översätter vem).

    Läs!

    /Fredrik – adlibris.com

    Posted by Fredrik | 4 May, 2009, 16:31
  5. [...] tycker inte det är så himla fint och vackert och den får mig inte att gråta eller skratta rakt ut. På sin höjd har jag kanske [...]

    Posted by “Igelkottens elegans” av Michelle Barbury « Camillas boklåda | 5 July, 2009, 18:44
  6. Hej!
    Jag håller helt med om upplevelsen av Igelkottens elegans. Första halvan läste jag med roade leenden. För den var ju oenkligen full av knivskarpa iakttagelser om “överklassens diskreta charm”. Men jag fann den rätt meningslös, och fick tvinga mig att läsa vidare. Men, så kom jag till mitt i ungefär (när japanen har flyttat in). Då tog den sådan fart att jag inte kunde sluta att läsa. Jag skrattade och grät om vartannat. Den var underbar!!!Och märkvärdig!
    Hälsningar!
    Birgitta

    Posted by Birgitta Tobisson | 17 August, 2009, 13:04
  7. Tror du Birgitta att du skulle uppskatta den första halvan mer nu när du har läst den andra. Dvs blir du sugen på omläsning?

    Posted by boktoka | 17 August, 2009, 21:54
  8. Hej Boktoka!
    Ja, jag har faktiskt funderat på om jag inte skulle läsa om den igen. Men jag har så mycket annat att läsa som pockar på. Så jag får se hur jag gör…..
    Hälsn Birgitta

    Posted by Birgitta Tobisson | 21 August, 2009, 19:06
  9. [...] tema, nämligen överintelligenta unga tjejer. Lou får mig utan tvekan att tänka på Paloma i Igelkottens elegans och Kate i Händelser vid Green Oaks galleria. Läsningar som förvisso är mycket nära i tid, men [...]

    Posted by Boktoka | No och jag av Delphine de Vigan | 16 November, 2009, 19:05
  10. [...] utspelar sig i samma hus som Igelkottens elegans och är Barberys debutroman. Även innevånarna är desamma och portvakterskan Renée som är en av [...]

    Posted by Boktoka | Smaken av Muriel Barbery | 9 May, 2010, 08:20
  11. [...] Boktoka [...]

    Posted by Igelkottens elegans – Muriel Barbery « Den lilla boklådan | 10 October, 2010, 20:12
  12. [...] bokbloggare om ”Igelkottens elegans”: Bokbloggen Boktoka Pocketblogg Emmas boktips 55.603331 [...]

    Posted by ”Igelkottens elegans”, Muriel Barbery | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer. | 18 November, 2010, 17:25
  13. Nu har jag också läst den … hrm …. Länkar hit i min recension!

    Posted by Malin | 18 November, 2010, 17:43
  14. Vad det var roligt att läsa Boktokas kommentarer. De stämde precis med mina tankar omkring boken. Jag har just nu börjat läsa boken igen. Det är roligt när man
    känner igen sina egna funderingar.
    Hälsningar Brita

    Posted by Brita Isaksson | 13 January, 2011, 18:10
  15. Men har ni även måhända läst den på franska? Den är minst sagt DIFFICILE! Mitt barnbarn skickade den som julklapp fr Paris, men det blev en svår kamp, trots mina för övrigt mkt bastanta kunskaper och ett liv med franska.. Nöjet att läsa, som vanligt, flytande infann sig aldrig…. Lånade på skoj in svenska översättn. och i flera fall allt en hel del dubiöst tolkat, tyckte.

    Posted by Tusca | 19 February, 2011, 11:43
  16. Kan just tänka mig att Igelkotten är synnerligen svårforcerad på franska. Tyvärr är mina egna franskakunskaper på den nivån att allt högre än den enklaste barnbok är för svårt, så att ge sig på Igelkotten var aldrig att tänka på för min del. Men intressant att även den som är väl bevandrad i franska finner den svår…

    Posted by boktoka | 19 February, 2011, 23:21

Skriv en kommentar