Alla som har varit verksamma inom en och samma bransch under lång tid har förstås mycket att berätta. Jag minns att min mamma alltid berättade historier från hennes arbetsamma år inom vården. Pappa hade arbetat på bruket sedan han gick ur skolan, precis som alla andra män i vår lilla stad. Det fanns många berättelser från linan som han envisades med att dra för mig och mina syskon.
Nåväl, nu är det jag själv som har blivit gammal i gemet inom min bransch. Jag arbetar med fönsterbyte i Stockholm och det har jag gjort i snart två decennier. Plågar jag mina barn med historier på samma sätt som mina föräldrar envisades med att berätta om sina jobb? Som svar kan jag väl säga såhär: Det finns ingenting som mina barn inte vet om att jobba med fönsterbyten i Stockholm. Varenda teknik, varenda knasig kollega, varenda sadistisk chef. Allting har jag låtit dem veta. Är det för att jag vill att de också ska jobba med fönsterbyten i Stockholm? Inte nödvändigtvis. Jag har nog bara en väldigt extrovert gen som gått i arv från mina kära föräldrar. Mina barn kan gott räkna med att få den också, vänta bara!
Nu sitter ni såklart som på nålar, kära läsare. ”Men vilka är de bästa historierna från att ha arbetat med fönsterbyte i Stockholm i 20 år”, undrar ni spänt. Jag kan inte klandra er för er nyfikenhet, och jag ska dra en historia som ligger mig varmt om hjärtat.
Det var när jag hade varit verksam inom fönsterbyte i Stockholm i ungefär 2 år som jag och min kollega gav oss ut på ett uppdrag. ”Villa, äldre par, utkanten av stan, inte renoverat fönstren på många år (om ens någonsin)” löd de uppgifter vi fick. Vi gav oss ut för att göra ett första besök inför fönsterbytet i Stockholm. Så gjorde vi alltid. Väl på plats vid huset möttes vi av mannen som välkomnade oss redan vid uppfarten till huset. ”Fönsterbyte Stockholm ja? Välkomna välkomna!” sa mannen som säkert var 85 år. Han ville omedelbart börja prata om projektet redan när vi klev ur bilen.
- ”Jo grabbar. Ni förstår att vi vill ju byta till aluminiumfönster på kåken. Det börjar läcka värme så mycket med det här gamla trähuset så jag och min fru har bestämt oss för att…”
- ”Neej!”, hördes någon ropa uppifrån huset.
Vi stod tysta i ett par sekunder innan mannen fortsatte:
- ”Jo som sagt, aluminium…”
- ”Neej, träfönster! Vi ska ha träfönster!” ropade rösten igen.
Plötsligt kom hans fru ut på verandan uppe vid huset, långsamt gåendes med rullator. Hennes ansiktsuttryck vittnade om att de hade haft diskussionen om aluminium respektive trä förut. Detta fönsterbyte i Stockholm skulle inte ske utan en fight, tänkte hon. Diskussionerna fortsatte så länge vi var där, och det var svårt att få en syl i vädret bland de två gnabbande åldringarna. Fönsterbytet på deras lilla hus i Stockholm gick bra, och beslutet landade på träfönster vilket jag och min kollega tyckte var ett bra val.
Jag återkommer med fler historier om fönsterbyten i Stockholm inom kort – Så håll ut!