Jag har förstås varit inne på detta många gånger förut. Det faktum att man, som ny i en familj, vill imponera på sina svärföräldrar. Oftast gör jag detta genom att tala om saker jag själv varit med om. Idag ska jag göra något annorlunda. Jag ska berätta med hjälp av en viktig historia. Historian handlar om Petra som skulle äta middag hos sin svärfar för första gången. Vi hoppar rakt in.
De såg på varandra och insåg att det var första gången de lämnats själva. Tiden då Daniel var på toa kändes evig, och de där besöken kunde (visste Petra) ta ganska lång tid också. Det var bara att börja snacka.
- ”Daniel sa att du tar fram brandskyddsdokumentation?” fick hon ur sig.
- ”Hur menar du då?” svarade svärfar Jon ganska så väntat. Det var en svår man att konversera med, det hade Daniel betonat förr.
- ”Ja, att.. Eller det är väl kanske att du jobbar med brandskyddsdokumentation, eller? Jag kanske har förstått det helt fel också.”
Det var ju fan, tyckte Petra, att det skulle bli såhär bara för att man ställer en simpel fråga. Kunde inte bara gubben svara: Jobbade han med brandskyddsdokumentation eller inte? Man kan ju faktiskt samarbete lite. Om han hade frågat henne om hon jobbade som cirkusakrobat, då hade hon vänligt men tydligt dementerat saken. Hon hade sagt: Nej, men jag skulle gärna göra det, kanske.
Samma var det med brandskyddsdokumentation. Kunde han inte bara svara på frågan på ett, enligt Petra, normalt sätt? Var det för mycket begärt av sin svärfar? Kanske, kanske inte. Hur som helst så fortsatt det med att Jon tog till orda:
- ”Ja, det vore väl fel eller lite slarvigt att säga att jag jobbar med brandskyddsdokumentation. Jag jobbar med så många fler saker ska du veta, lille vän”
Nu börjas det, tänkte Petra. Jon fortsatte:
- ”Brandskyddsdokumentation, det är bara en del av det. Om någon frågar mig vad jag jobbar med så brukar jag svara ’Brandskydd’. Det är en mer summerande och adekvat term egentligen. Inte brandskyddsdokumentation, inte.”
- ”Nej, OK. Då missuppfattade jag nog vad han sa. Han sa nog att det var en brandskyddsdokumentation du arbetade med just vid det tillfället.”
- ”Jaha, och vilket tillfälle skulle det vara då, tänker du?”
En mardrömslik konversation som Petra hade Daniels IBS-mage att tacka för. Herregud vad hon inte ville sitta och prata om brandskyddsdokumentationers vara eller icke vara längre. Nu fick det vara slut.