Min pappa är envis som en get. Säger man ens så? Om getter är envisa så är det i alla fall som dem som min pappa är. Det går nästan inte att ändra på gubben hur man än försöker. Han är nu 76 år gammal och har i stort sett aldrig ändrat sig. Ja, fram till nu vill säga. Och det är därför jag skriver till er idag.
Mamma och pappa har tillslut bestämt sig för att sälja huset och flytta till mindre. Pappas rygg håller helt enkelt inte längre. Jag rekommenderade att de skulle skaffa flyttstäd i samband med flytten i Stockholm. Det kunde väl vara rimligt? Flyttar man från ett av Stockholms största hus kan det vara värt att anlita flyttstäd. Detta säger jag dessutom med vetskapen om att de faktiskt har ordentligt med pengar.
Nej, var svaret. Absolut inte.
Pappa kunde inte tänka sig att skaffa flyttstäd i Stockholm. Det skulle inte ens komma på fråga, gjorde han tydligt. Jag frågade varför och han grymtade som svar. Det var oetiskt, tyckte han – skulle det visa sig senare. Flyttstäd i Stockholm gick emot vad han ”trodde på” berättade mamma för mig. Jag bad henne utveckla och hon skakade på huvudet och gav ifrån sig en suck.
- ”Han tror att han skulle ses ner på om han anlitade flyttstäd i Stockholm. Ja, alltså eftersom han har mer pengar än de allra flesta andra. Det vill han inte vara med om. Eller snarare: Det vägrar han vara med om. Flyttstäd i Stockholm är uteslutet. Vi får fixa det själva. Det är ingen idé att du tjatar på honom längre.”
Mamma lämnade rummet och jag bet i min knytnäve. Det måste finnas ett sätt att få gamla hundar att sitta. Det bara måste göra det. Jag tänkte och tänkte och kom sedan fram till att jag borde närma mig saken från andra hållet. Jag menar, hur många människor i Stockholm har inte fått jobb för att de kan utföra flyttstäd? Dessutom så är det ganska fult att se ner på vissa yrken och tro att man är förmer. Flyttstäd i Stockholm är, för mig, som vilket yrke som helst. Inga konstigheter alls.
Detta sa jag till honom. Till slut gav han med sig. Det tog ett tag men skam den som ger sig!