Ingen minns en fegis.
För 18 år sedan tog jag ett stort kliv. Inte bara karriärmässigt utan i livet överlag. Det var ett beslut som förändrade min familjs och min framtid för all framtid. Det var nämligen så att jag valde att flytta. Alla i min släkt, syskon, föräldrar, kusiner – ja, alla – hade alltid bott i Nyköping. Jag var dock färdig. Jag gjorde vad som helst för att komma därifrån. Vad som helst kunde verkligen bli det som hamnade framför nästan på mig just den dagen. Den dagen då jag kände att jag var redo. Det som hamnade framför näsan var ett arbete inom fasadrenovering i Stockholm.
Det var absolut skrämmande. På den tiden, även om det inte var så längesen, var det ovanligare att flytta än det är idag. Detta säger jag till syskonbarnen när de fnyser åt min historia om Stockholm och fasadrenovering. Må hända ligger hemstaden nära Stockholm men det jag gjorde innan låg väldigt långt ifrån just fasadrenovering och det – vill jag bestämt hävda – gjorde mig modig. Detta får ni gärna protestera mot om ni vill men jag kommer sannolikt inte att ändra åsikt.
Med detta sagt. Jag flyttade alltså upp till Stockholm för att börja med fasadrenovering. Ganska precis 5 dagar efter att jag tog beslutet anlände jag på centralstationen. Jag kände ingen. När jag säger att jag inte kände någon när jag flyttade till Stockholm för fasadrenovering tänker ni kanske: ”Men du måste ju ha känt någon? De du skulle jobba med fasadrenovering med, de måste du väl ha känt i Stockholm?”. Svaret är fortsatt nej.
Anledningen till att jag sökte till företaget som arbetade med fasadrenovering i Stockholm var för att de behövde folk illa kvickt. Jag tog chansen och det gjorde även de som skulle komma att bli mina arbetskamrater. Vi började jobba med fasadrenovering i Stockholm vid samma tidpunkt. Det var därför på det viset att vi alla var främlingar till varandra. Jag tänkte då att det kändes lite som för de som träder in i Big Brother-huset. Vi visste att vi alla skulle bo i Stockholm och jobba med fasadrenovering, men vi visste inte vilka de andra var.
Som tur var så var det många som var färskingar i huvudstaden. Det var inte bara jag som flyttat in till Stockholm från en mindre stad, och tack och lov var jag inte heller ensam om att vara fasadrenovering-rookie.
Mer om detta nästa vecka. Skriv gärna en kommentar så länge!